…eller när små barn plötsligt blir stora!
I över ett år var min yngsta dotter hopplöst förälskad i sin pojkvän. Så där förälskad så att hon inte kunde se klart. Det var tyvärr inte världens bästa kille men hon såg mellan fingrarna och i hennes ögon var han bara underbar. Han var hennes första stora kärlek.
Vi försökte med allt för att få henne att se honom med hans fel och brister. Vi förbjöd dem t o m att träffas under en period men inte heller det hjälpte. Det bara resulterade i en massa lögner och gjorde oss alla olyckliga. Vi fick lov att trösta oss med att han åtminstone verkade tycka väldigt mycket om henne och att hon verkade lycklig tillsammans med honom.
Men så plötsligt en dag då vi för länge sedan slutat att ”lägga oss i” kom hon hem och sa att hon inte ville längre. Att han gjorde henne mer ledsen än glad. Att hon inte ville vara med någon som inte satte henne främst och ljög för henne. Hon hade bestämt sig. Det räckte nu!
Vi vågade knappt tro att hon skulle stå fast vid sitt beslut men det har hon gjort och nu har det gått flera månader! När jag här om dagen läste detta svar på en kommentar hon fått i sin blogg, spricker mitt modershjärta nästan av stolthet. Vilken underbar, insiktsfull och klok dotter jag har! En dotter vars hjärta nu äntligen tycks ha läkt! ♡
BautaWitch 
3 tankar om “När modershjärtat nästan spricker av kärlek och stolthet…”
Christina Schwarz
Till slut så gjorde hon slag i saken och gjorde slut. Då hade hon även sagt till honom att hon tyckte att han hade blivit så konstig. Nu mår hon mycket bättre och
flera av mina vänner så också till mig att vi skulle få henne att avsluta detta fort. Hon kommer att hitta en ny fin kille som är henne värdig.
GillaGilla
BautaWitch
Välkommen hit till min blogg Christina! Stort TACK för att du delar din historia med mig och mina läsare! ❤ Din dotter är en stark och fantastisk tjej som tagit tag i sin situation! Good for her! 🙂 Styrkekram till er båda
GillaGilla
Christina Schwarz
Det där känner jag igen! Min äldsta dotter var tillsammans med sin pojkvän i nästan 2 år och jättekära men han hade en hel del att bära på i sin ryggsäck och han är/var inte riktigt frisk på slutet eller större delen av sista året. Från att varit en väldigt god och ganska så glad kille som var trevlig och hjälpsam även mot oss så blev han ”som förbytt” en Dr Jekyl och Mr Hide (boken) i mänsklig skepnad. Jag försökte flera gånger påverka henne att avsluta detta för hennes egen skull men hon sa bara att hon visste hur hon skulle göra med honom för att han inte skulle bli arg.Han hade ett jädra humör som kom fram mer och mer eftersom tiden gick. En av hans närmaste vänner sa i somras att han trodde att han hade ADHD!
GillaGilla