…eller omvänt – vad är du beredd att betala?
En diskussion som pågår i en av de handarbetsgrupper som jag är med i på Facebook, handlar om hur man bör prissätta sitt handarbete och varför tiden man lägger ner inte värdesätts tillräckligt.
Hör här! En kvinna ville köpa ett vackert wraparmband och hittade en smyckestillverkare som gjorde precis sådana som hon önskade sig. Hon tyckte dock att det kostade för mycket och sa rätt ut att hon gärna ville köpa ett men att hon tyckte att hon tog för mycket betalt.
Smyckestillverkaren blev litet förnärnärmad men var ändå nyfiken på vad kvinnan tyckte det var värt:
– Hur mycket tycker du att jag borde ta för det?
Kvinnan svarade:
– Jag tycker du borde ta X kronor för läderremmen kostar si och så mycket och pärlorna så mycket. Jag har t o m räknat med vad knappen (låset) torde kosta.
Kvinnans förslag var mycket lägre än smyckestillverkarens orginalpris men hon svarade trots det:
– Ok. Jag levererar inom en vecka.
Kvinnan var mycket nöjd med sig själv och kunde inte låta bli att skryta inför alla sina vänner vilken bra ”deal” hon hade gjort.
En vecka senare kom paketet på Posten. I en organzapåse ligger det en läderrem, 2 strängar med pärlor och en knapp. Arg som ett bi kontaktar hon smyckestillverkaren:
– Hur kan du göra så här mot mig? Jag ville köpa ett armband och du skickar delarna till mig!?
Smyckestillverkaren svarar henne:
– Du fick precis det du bad om. Om du tycker att det saknas något, så måste du betala för det!
Sensmoralen med den här lilla berättelsen är självklart att när/om du köper ett handarbete så är det inte bara materialet du köper utan även tillverkarens tid, arbete, kärlek och engagemang som krävs för att det ska bli, i det här fallet, ett armband.
Precis just den här typen av armband – wraparmband brukar jag göra. Vill man ha dem många varv runt sin handled tar de åtskilliga timmar att göra. Vad är ett skäligt pris att ta för ett sådant? Vad skulle du vara beredd att betala?
Illustrationen är gjord av Inslee Haynes, en modeillustratör jag beundrar mycket.
BautaWitch 
76 tankar om “Hur prissätter du ditt handarbete?”
Pingback: Hur ska jag bäst sätta priser på mitt hantverk? - Floweret
Pingback: Hur ska jag bäst sätta priser på mitt hantverk? | Floweret
Sarah
Ser att diskussionen pågick för snart ett år sedan men jag kan ändå inte låta bli att lämna en kommentar.
Jätteviktigt ämne som du tar upp här! Prissättning är jättesvårt och allt hantverk säljs för billigt! Jag har själv en hemsida där jag säljer smycken. Jag har tagit en paus med den för att jag har haft så mycket annat runt mig, det har inte funnits någon ork kvar.
Jag fick lite ny energi av att läsa diskussionerna här. Eftersom jag inte säljer något alls just nu och endast har det som hobby så behöver jag inte kunna sälja mycket och leva på det, så jag skulle lika gärna kunna starta upp den igen, höja priserna, motivera varför och se till att hålla en hög kvalitet (vilket jag alltid har satsat på). Det leder förmodligen inte till någon jätteförsäljning (tyvärr…) men förhoppningsvis kan jag bidra till att ändra synen på hantverk. Min tankegång har alltid varit ”det går inte att få betalt för tiden man lägger ner på hantverk”. Nu har den ändrats till att ”självklart kommer jag inte få betalt för tiden om jag inte bidrar till att ändra synsättet på hantverk”.
Jag tycker själv att personer som säljer på hantverksmässor säljer för billigt. Ett enkelt tennarmband tar dom 200 kr för, för några år sedan kostade ett sådant 500kr. 500 kr är mer rimligt men förmodligen fortfarande för lite för att det ska gå runt. Jag tar själv 200kr för ett eftersom jag känner att jag måste för att få sälja, nu ska det bli ändring på det! Om jag någonsin ska kunna leva på mitt hantverk, vilket är min dröm, så måste jag hjälpa till att ändra synen på det. Svårare än så är det ju egentligen inte. Tack för ett superbra inlägg!
GillaGilla
Mira Grimm
Har nyss hittat din blogg och kan inte låta bli att hoppa in i den här viktiga diskussionen!
Har själv eget företag som fotograf och där är ju den ständiga frågan hur mycket man ska ta betalt. Hade en potentiell kund som letade bröllopsfotograf och frågade mig om priser och allt möjligt och jag visade upp portfoliobilder som hon fullkomligt älskade. Lite skeptisk var hon dock till priset (som jag hade satt i underkant eftersom de skulle ha bröllopet på en mycket vacker plats och jag ville verkligen fota det och använda bilderna i min portfolio = lockpris från min sida) och som av en händelse så frågade hon vilken kamera jag hade. (Observera att hon frågade om kameran, inte objektiven vilket är ungefär lika logiskt som att fråga vilken virknål som har använts trots att det är garnet som gör slutprodukten.)
Såhär i efterhand fattar jag inte ens varför jag svarade på den frågan men dum som jag var så redogjorde jag för märke och modell och kvinnan såg ut som en fågelholk. ”Men en sån kamera har ju min (nån släktings kusinbarn eller vem det nu var), då kan ju lika gärna HON fota!” Och rapp i käften som jag är så kunde jag ju inte låta bli att svara att ”det är ju för sjutton inte KAMERAN som komponerar bilderna!” och så var den kunden ett minne blott.
En annan ville veta exakt hur mycket tid allting hade tagit och började räkna ut exakt timpenning för det färdiga produkten och började sedan ifrågasätta varför jag tog så mycket betalt när det gick så snabbt. ”För att det har tagit mig tolv år att lära mig att göra det så snabbt” var mitt svar, och sedan ifrågasatte han inte priset nått mer.
Eller den ”kompisen” som fick en fotografering av mig i födelsedagspresent, där jag gav henne ett färdigt paket från min prislista av ett värde på 1800 kronor. Som sedan klagade när hon ville ha fler bilder än de som ingick och tyckte jag var snål som sa att hon fick köpa till de bilderna i så fall. ”Det kostade ju inte mig någonting, jag hade ju redan fotat dem”. Att det skulle leda till fler timmar framför datorn för att göra bilderna leveransklara tog hon ingen hänsyn till. Det kunde jag väl bjuda på tyckte hon. Numer ger jag aldrig bort fotograferingar längre. Lämnar alltid kameran hemma vid studenter och dop och liknande och fotar med mobilkameran. Frågar någon om jag ”kan fota lite” så hänvisar jag dem till min prislista. Jag värdesätter mina alster för högt för att arbeta gratis.
Det stora problemet med hantverk tror jag är att alla är så vana vid att det är något man får gratis av kreativa släktingar. Ingen har någonsin betalat fullpris för ett hantverk och därmed har hantverken inget värde pengamässigt. Jag tror att det är viktigt att visa upp arbeten man gjort tillsammans med ett faktiskt pris, oavsett om det är meningen att sälja det eller inte. Exempelvis att alla som visar upp sina arbeten i bloggar skriver vad det faktiskt skulle kosta att köpa hantverket på bilden. Även om ingen köper så bidrar det till att normalisera det faktiska värdet på tingen och i det långa loppet så lär vi oss alla vad det faktiskt kostar att någon enkom sitter och tillverkar saker åt oss. Förhoppningsvis kan det leda till att vi någon gång i framtiden kan höja statusen på traditionella ”kvinno-hobbys” så vi faktiskt kan arbeta professionellt med det vi älskar utan att ha någon som klappar oss på huvudet och tycker att vi ska vara tacksamma som får lite uppskattning för vårat ”pyssel”.
GillaGillad av 1 person
BautaWitch
Tack Mira för att du tog dig tid att skriva ett så långt och intressant inlägg! Detta är verkligen ett ämne som man skulle vilja diskutera med många, mycket och ofta! 🙂
GillaGilla
Lex
Jag tycker också att det är fett svårt att uppge pris till folk. Det känns liksom genant i själva ögonblicket.
Jag har löst det genom att ha solidarisk prissättning. Det funkar som så att jag har tre olika priser på varje verk, och så får köparen välja själv vilket de vill betala.
Ponera att jag virkat en enkel mössa. Garnkostnad 60kr. Jag ger då alternativen 180kr, 220kr, 260kr. Köparen väljer själv vilket alternativ som passar hens plånbok och moral bäst. Funkar varje gång!
GillaGilla
BautaWitch
Hej Lex och välkommen till min blogg! Det här är verkligen ett hett ämne för oss alla som hantverkar. Vilken kul och annorlunda lösning du har hittat! När du skriver att det funkar varje gång, innebär det att de alla betalar 260 kr då! 😉
GillaGilla
Lex
Ja, faktiskt! Endast en gång har annat än högsta pris valts. 🙂 ”Tricket” går dock mest ut på att lura sig själv att våga ta betalt.
Om köparen vill att jag ska välja pris blir det mittenalternativet. Vare sig ”rabatt” eller ”stödpris” och alla blir nöjda. Självklart prutar jag inte mig själv utan lägsta alternativet är det lägsta jag tänker mig (vilket, som för de flesta av oss, är för lågt…)
btw är jag stort fan av ljusmattan!!
GillaGilla
Professionell diverse
Intressant att läsa, både OP och kommentatörer!
Men, jag undrar, är tiden man lägger ner på arbetet särskilt intressant egentligen? Inte för någon annan än tillverkaren är min spontana tanke. För alla andra är det rimligtvis endast det slutliga resultatet som betyder något.
Lägger man ner väldigt mycket tid på att skapa något så bör man inte förvänta sig att någon annan ska betala ett pris för produkten som motsvarar den tid man lagt ner på det såvida man inte har ett avtal som uttryckligen säger att så är fallet.
Vi kan ta exemplet med garntofflor. Det anas en viss bitterhet över att kunden/vännen endast betalade 2 kr för själva arbetet. Personligen arbetar jag gärna (och ofta) gratis för vänner så länge det gör dem glada, både inom min profession och utanför, och skulle verkligen inte vara putt över att vännen inte betalar mig per timme arbetskraft det kostade mig.
På tal om profession så ligger det en viss prestige i det ordet som är tämligen rättfärdigad. Det handlar om att kunna utföra ett arbete som man kan livnära sig på. Kan man inte livnära sig på det så bör man nog överväga om det verkligen bör kallas profession.
Om jag spenderar otaliga timmar med att tillverka något som folk inte är beredda att betala särskilt mycket för så bör jag fortsätta med det endast i det fall att jag finner så mycket nöje i produktionen att inkomsten den genererar inte är direkt viktig för mig.
Här får man alltså skilja på affektionsvärde och ekonomiskt värde. Andra människor kommer sällan att värdera dina verk på samma sätt som du själv gör. Det finns personer som lägger ner dagar och veckor på att producera sådant som de bara får en liten slant för på den öppna marknaden och det finns andra som slänger ihop något på en eftermiddag vilket sedan säljs för något motsvarande en medelsvenssons årslön. Det senare fallet kanske inte alls har lika starkt band mellan tillverkare och verk, men det saknar betydelse för någon utomstående (om inte den personen av någon anledning aktivt intresserar sig för den relationen).
Ergo, jag tycker att man bör acceptera att det primärt är kunderna som styr marknaden. Viss lagstiftning om konkurrens m.m. bör absolut finnas, men i slutändan är det ändå kunderna som sätter priset. Oavsett hur mycket kärlek som kan vara tillägnad tillverkningen av produkten.
GillaGilla
BautaWitch
Tanken var inte att livnära sig på handarbete. I varje fall inte i mitt fall! Men när o om man säljer vill man att folk ska se att det man gjort är värt mer än vad kanske ögat ser. Jag får ofta förfrågningar om jag inte kan virka mina designer/mönster på beställning eller göra mina armband. Jag har hittills alltid sagt nej. Jag har inte tiden just för att jag vet att jag inte får betalt för den! Det gör mig dock litet ledsen för det hade varit så roligt att kunna virka hela dagarna o kunna ha det som jobb! Likaså blogga! Sprida glädje o inspiration till andra som älskar att skapa! DET hade varit något! 😉
Så jag håller med dig – affektionsvärdet är det nog svårt att tro att man någonsin ska få betalt för om man inte är ngn stor formgivare eller konstnär!
GillaGilla
Momo
Vacker historia! Detsamma gäller de flesta kulturella fenomen/konstformer det är lika svårt att motivera sitt pris..
GillaGilla
BautaWitch
Jag tyckte den var väldigt talande!
GillaGilla
Lena Bjerneling
Vad en del inte tänker på är att man ju faktiskt också betalar skatt för inkomsten. När jag förklarar det så har jag till och med upplevt att jag inte blir trodd.
GillaGilla
BautaWitch
Jag tror att många, både köpare och säljare inte riktigt har det klart för sig hur reglerna är kring ”skattandet” på hantverk! Jag har en länk till Skatteverket som jag fick av en annan läsare om någon vill läsa: http://www.skatteverket.se/privat/skatter/arbeteinkomst/inkomster/hobby.4.58d555751259e4d661680003940.htm
GillaGilla
Solvejg H
måske kunne man, når smykket, sokkerne eller huen, der skal sælges, enten i stedet for eller sammen med prisen,skrive på prissedlen, hvor lang tid, det har taget at lave tingen. Det kunne måske sætte en samtale(diskussion) i gang om hvad en timeløn bør være.
GillaGilla
BautaWitch
Det är en jättebra idé Solvejg! 😀 Det borde få upp ögonen på folk!
GillaGilla
HojnaSandra
Det här med prissättning är ju en verkligt svår nöt. Jag tror att om man ska kunna sätta det pris som man verkligen vill ha så måste man försöka ha någon typ av unika produkter. Jag ställde ut mina tavlor på en hantverksmässa en gång och en mor och dotter passerade. Mamman sa till dottern, ”Men guuuh så dyrt, sånna här tavlor kan ju du också fota så kan vi hänga upp dem hemma.” Klart att jag tog åt mig men samtidigt så är ju de i min kundgrupp. Min kundgrupp kan förmodligen inte fota själva och uppskattar andras arbete. Har även funderat på det här med att sälja handarbete. Man måste försöka nå rätt kundgrupp som är beredd att betala det pris man sätter. Det kanske tar tid, men man tjänar ju heller inget på att sälja sina saker för billigt! Stå på dig!
GillaGilla
BautaWitch
Åh, vad roligt det är att höra att vi alla är så kreativa men med så totalt olika saker! I din historia tycker jag mest synd om dottern som har en så dryg mamma. Hon inte bara nedvärderade ditt arbete utan även sin egen dotter med att säga att hennes fotande inte skulle kunna vara värt lika mycket som de priser du satt. För jag antar att de ändå båda var intresserade av hantverk eftersom de gick på mässan… Tack för pepp! 🙂
GillaGilla
theknittingseaman
Utan att veta hur lång tid det tar för dig att göra armbanden eller vad materialet kostar, tänker jag mig ändå att de borde landa på någonstans runt 800 kronor. Ungefär som ett par riktigt billiga raggsockar i vuxenstorlek; hundra spänn material och åtta timmar jobb för lite mindre än 100 kronor i timmen. 500 kronor hade varit ett kap och mer än 800 kronor hade säkert varit möjligt med rätt kundkrets. (Men nu kan jag vara helt ute i det blå prismässigt.) Men, det bör tilläggas att jag själv inte använder speciellt mycket smycken och att sannolikheten att jag klickat hem ett armband på nätet eller plockat upp ett i designshoppen är ganska liten. Däremot hade jag nog kunnat hala upp en 500-ing på en hantverksmarknad. Men det är jag. Och allt är som sagt vilda gissningar eftersom jag har nada koll på materialkostnad eller tillverkningstider för smycken.
Vi kan hålla på och gagga priserna fram och tillbaka hur länge som helst. Det kommer alltid finnas de som tycker det är kul att pyssla och som säljer för materialkostnad eller kanske lite till för att finansiera sitt beroende (läs hobby.) Så länge de finns, kommer vi andra ha svårt att få ut en skälig summa för vårt arbete. (På den här punkten är hobbyhandtverkare varken solidariska med varandra eller med de som försöker leva på hantverket.)
Jag för min del har valt att inte sälja om jag inte får skäligt betalat. (För både material och arbetstimmar.) Det innebär att jag nästan aldrig säljer något. (Förutom till vänner, det händer att jag stickar till deras barn för garnkostnad.) Men det är ett val jag har gjort. Jag tycker om mitt handarbete och utan det hade livet varit ganska fattigt (rent bildligt, herregud, man blir inte rik av att köpa garn), men det innebär inte att jag tänker hora ut mig för att folk inte har vett att uppskatta den kunskap och tid som krävs för att färdigställa arbetet.
Sist men inte minst, om du inte får sålt dina saker till skäligt pris på arena A, byt till arena B. Målgruppen är A och O. Det är vi hobbyhantverkare väldigt duktiga på att glömma…
GillaGilla
Pia Marianne
Precis så. Målgruppen är viktig! Vi har märkt att de flesta som intresserar sig för det vi gör (vi har knappt 2000 gillare på FB) är såna som vi tror handarbetar själva och använder oss som inspiration. Inget fel med det – men vi vill ju nå köpare =)
GillaGilla
BautaWitch
Håller med dig till fullo! Bästa kommentaren hittills! 🙂 Precis så vill jag agera och att alla andra också ska agera! En utopi kanske men jag hoppas att vi alla strävar dit hän! Tack för att du tog dig tid att skriva så utförligt! ❤
GillaGilla
Annika
Jag syr lapptäcken. Men aldrig på beställning, just för att man kan aldrig få ut vad det är värt.
En kollega frågade en gång vad ett täcke till en dubbelsäng skulle kosta. Jag svarade 15-20000. Hon baxnade och undrade hur det kom sig. Jag sa att siffran är lågt tilltagen, materialet går på närmare 4000 och sedan tar det åtskilliga timmar att göra det. Hon sa, på Indiska kostar ett lapptäcke 800. Jag sa, ja, varsågod handla där, ytterst dålig kvalitet och säkerligen tillverkat av barn eller kvinnor som knappt får lön.
Jag tror inte hon köpte, hoppas inte, något lapptäcke på Indiska. Och hon frågade heller inte igen om jag kunde sy ett åt henne.
Som sagt, syr aldrig på beställning 🙂
GillaGilla
BautaWitch
Lapptäcken är ju verkligen stora och tidskrävande jobb! Jag har sytt 2 mindre, till spjälsängar och bara det tyckte jag var stora projekt (men så är jag mer en garnkvinna och kommer inte riktigt överens med min symaskin alla gånger!). Det ena har jag kvar och det andra gav jag bort till min ena gudson då han döptes. Förstår att du inte säljer dina! 🙂
I ärlighetens namn så har vi även några lapptäcken från Indiska till våra sängar på landet. De kostade 1500-2000 kr/st och är faktiskt både vackra och välgjorda. Även kvinnorna i Indien utför ju ett hantverk och har säkert en yrkesstolthet i det de gör. Däremot är jag övertygad om att de aldrig kan mäta sig med de täcken du gör! Jag blir väldigt nyfiken på dem! Har du någon bild som du kan dela med dig av? På FB eller kanske i en egen blogg?
GillaGilla
Annika
Det var ett tag sedan jag sydde stora täcken. Men här går det att se lite av det jag syr/har sytt.
http://sammanfaller.blogspot.se/search/label/lappteknik
GillaGilla
BautaWitch
Vilka konstverk! Jättefina! 🙂
GillaGilla
Ulrika
Intressant och sorgligt men skrivet med humor! Jag undrar ofta hur en massproducerad mössa kan kosta mer än en som är sydd i mindre upplaga, med kärlek, på närmare håll och med skäliga arbetsförhållanden (förutom lön då).
Mycket tänkvärt ämne. Tack för att jag fick läsa!
GillaGilla
BautaWitch
Tack för att du tittade in och tog dig tid att kommentera! 🙂
GillaGilla
Ulrica
En väldigt bra jämförelse för hur många tänker! Man märker ganska snart vilka som värdesätter handarbete och andra som inte gör det. En vän sa till mig: – Gud så dyrt det är med garn! Jag skulle sticka en halsduk och garnet var ju jättedyrt! Kunde ju bara instämma. Sen finns det andra som kollar på ”mitt bord” och säger: – En sån kan jag köpa på Lindex/Gina Tricot billigare! Men gör det då? Har jag lust att svara. Jag tycker att det är jättesvårt att sätta ett pris på mitt egna arbete, men jag försöker sätta omkostnaden x 2 plus lite till. Om jag känner att jag skulle kunna betala det priset så tycker jag att det är ok. Men, jag får ofta höra från andra mer etablerade hantverkare att jag fortfarande är alldeles för billig. Om man säger så här, VILL jag verkligen ha en sak så köper jag den! Så är det ju! Och från det ena till det andra, har precis upptäckt din blogg och tycker den är väldigt intressant och roligt! Gillar att kika in här! Hälsningar Ulrica =o)
GillaGilla
BautaWitch
Kanske de är så att man inte kan omvända de som hellre köper billigt på Ur o Penn eller Lindex utan faktiskt får inse att det är fel målgrupp. Men hur får man de som vill ha hantverk att vilja betala mer än vad de gör idag så att de även betalar för tiden vi lägger ner? Svårt det här!
Jätteroligt Ulrica att du har hittat hit och jag hoppas att du snart tittar in igen! 🙂
GillaGilla
Pia Marianne
Vi är några vänner som säljer saker vi stickar, syr, pärlar mm i en liten webbutik. Vi försöker hålla oss på en lagom nivå prismässigt. Vi säljer inte så mycket så vi kan köra det som hobbyverksamhet och behöver inte lägga på moms (i dagsläget även om vi skulle önska 🙂 ). Men vi vill förstås inte skänka bort grejerna. Vi har en Facebooksida och vid ett tillfälle var det en dam där som skrev ”Såna där vantar gör jag för 175 kronor.” Jag blev så förbaskad! Hur ska vi någonsin kunna komma framåt när kvinnor nedvärderar sitt eget och andras arbete på det sättet. Vi borde åtminstone kunna vara lojala med varandra. För jag är en av dem som är helt övertygad om att kravet/förväntningen på låga priser på handarbete beror på att det är en ”kvinnosyssla”.
GillaGilla
BautaWitch
Eller hur!? Det tror jag också Pia men det är vi själva som klassar det för kvinnosyssla och där med något inte så mycket värt. Hur blev det så? De få män som handarbetar har en helt annan självkänsla och skulle de sälja så skulle de helt enkelt sätta det pris som de anser är skäligt och vi kvinnor skulle köpa… Hm! 😦
GillaGilla
Christina Glasell
Hantverk innebär oftast detaljerad noggrannhet, one of a kind, unik design… om det inte är från köpta mönster eller liknande. Om jag inte själv anser att detta är värdefullt, och sätter ett högre pris. Om jag inte själv visar att jag vet att det är kvalitet jag sysslar med, och inte massproduktionsprylar från Kina, så kommer inte heller andra att se det som något värdefullt. Vill någon ha det du gör, så låt dem betala, så att de förstår att det inte är skräp de köper. Visst kan man köpa armband på Hennes, men de görs ju i massupplaga på maskin…
Själv behåller jag hellre ett smycke jag lagt ner tid, design och arbete på, än släpper det för en struntsumma och med det får kunden att tro att det är billigt amatörtillverkning det är frågan om…
Tyvärr är det många som låter sig pressas till att ta underpriser och genom det förstör hela inställningen till skickligt hantverksarbete. Och de som kallar detta för pyssel eller terapi, drar ner hela sysselsättningen till lågstadienivå. Då är det svårt att motivera ett högt pris.
GillaGilla
BautaWitch
Håller med dig till 98% Christina för jag tycker att de som verkligen ”pysslar” och är kreativa är på en betydligt högre nivå än lågstadiet… Och om någon vill betala för hantverk så ser de skillnaden! Annars uppskattar man det ju inte… Litet som med märkeskläder, inte sant!? Massproduktion och t ex smycken eller virkat på H&M är omöjligt att konkurrera med! Det tycker jag är det värsta förutom att det oftast handlar om att vi kvinnor har en så taskig självkänsla att vi inte vågar ta ordentligt betalt!
GillaGilla
Linda Lindberg
Jag hade en liten hobby i att göra smycken av fimolera. I början gick det bra att sälja men snart gick det inte ens runt. Folk ville inte betala ens när det var underpris och många ggr hörde jag kommentarer som ”det där kan jag göra själv” sedan var min intressegrupp främst ungdomar, tjejer som är ontresserade av den japanska kulturen (anime manga) så jag visste ju att de såklart inte hade så mycket pengar till att börja med, jag låg därflr gabska lågt på mina priser men som sagt i början gick det bra för det var nytt och spännande sen falnadedet ganska snabbt. Nu lägger jag min energi på att frilansa som illustratör…men där stöter man på ett liknande problem tyvärr, och då är det minsann inte frågan om någon könsfråga….
GillaGilla
BautaWitch
Usch, så tråkigt Linda att det gick så! Tyvärr är det ju så med ungdomar att de är nyckfulla och saker o ting är bara populära under en kort period. Skicka mig gärna en länk om du har en blogg där du visar dina illustrationer! Tyvärr har min kreativa begåvning inte innefattat just det… Jag ser i mitt huvud hur min illustration ska se ut men verkligheten blir sedan tyvärr något helt annat… 😉
GillaGilla
Anki S
Ps: Dina armband ser kanonfina ut! 450 och uppåt!
GillaGilla
Anki S
Jag virkade tofflor till en tjatande vän en gång efter att hon sett mina egna. Garnet gick på knappt 100 spänn och de gick ganska snabbt att göra, kanske tre timmar totalt. Hon bor ganska långt ifrån mig och det blev inte av att vi sågs. Jag frågade om jag skulle posta dem så kunde hon sätta in pengar på mitt konto. Vi hade inte kommit överens om pris utan jag sa (som ett experiment) att hon fick betala vad hon ville. Hon visste garnkostnaden och såg på paketet att portot var 48 kronor. Vad tror ni jag fick? Jo, hon slog till med ungefär två spänn i arbetskostnad, jag fick 150 pix …
GillaGilla
BautaWitch
Det som gör mig mest illa i den historien är att det inte alls är en vän till dig! 😦 Du måste ha blivit helt ställd och väldigt ledsen om du räknade henne till en av dina närmaste vänner. Fy så tråkigt! Styrkekram ❤
GillaGilla
Anki S
Det var ingen nära vän och hon blev istället en flyktig bekant … Hon fick en chans 🙂
GillaGilla
Soili
Så sant som det är sagt.Det det svåraset det där med betalning.Det blir aldrig rätt ändå.
GillaGilla
BautaWitch
Jo då! jag är övertygad om att man med den här typen av diskussioner får upp ögonen hos många och på så sätt höjer vi priserna tillsammans mot den nivå, de borde ligga på… MEN det kanske dröjer till nästa generation tyvärr! 😦
GillaGilla
Fia
Mycket bra och intressant att du lyfter det här. Alla manliga hantverksföretagare lär sig en formel för prissättning och skäms inte för att använda den. Pinsamt nog kan inte jag den fast jag som kvinnlig företagare borde kunna den som ett rinnande vatten. Istället drar jag till med något ”uj, det låter dyrt, hoppas jag får varan såld” och sen när jag får det och räknar efter så har jag lurat mig själv. Så pinsamt, korkat och självförnekande.
Har gjort mig rent osams med ett gäng pysseltanter på fejjan i en grupp där det såldes allt möjligt handgjort. Efter att ha sett hur mycket snyggt de gjorde men i vissa fall till rent löjeväckande låga priser så frågade jag rent ut hur de tänkte med prissättning. Trots att jag var noga med att det inte var produkterna jag hade åsikter om blev stämningen snabbt obehaglig och många märkliga argument framfördes för att sälja virkade små bakverk för 30:-/st. Jag var tom envis med att det alla gjorde var bra, fint och rejält hantverk.
Ska inte bli mer detaljerad, jag hade några som faktiskt gillade mina kommentarer, men det slutade ändå med att gruppens regler ändrades till ett förbud om att diskutera prissättning…
Jag önskar att jag slapp säga det, men – kvinnor värderar inte sig själva, sitt arbete på ett vettigt sätt. Finns säkert många anledningar till att vi har svårt med det, men det är en ände att börja nysta i.
Vi behöver hissa och peppa varandra istället för att ifrågasätta ett pris (som att det är högt), säg istället:
– Vad bra att du tar betalt för ditt arbete och din idé! Heja, fortsätt så! 🙂
GillaGilla
BautaWitch
Men vad var dt för en märklig grupp där man förbjöd ett visst ämne? Jag har svårt att förstå att man inte skulle vilja ta upp denna diskussion och peppa varandra till att ta betalt för det fina vi åstadkommer! Man kanske t o m skulle behöva skapa en handarbetsgrupp på FB som BARA diskuterade detta, för att få alla att sträcka på sig och tycka att det som de gör är värt att ta betalt för och då även den tid man lägger ner! Tack för en lång, värdefull och tänkvärd kommentar! 🙂
GillaGilla
veronica
Kanon!
Snittpriset bör vara 349:-
Sen beror det på vilka pärlor du använder. Har du ädelstenar så bör priset vara högre.
GillaGilla
BautaWitch
Hej Veronica, det tycker jag faktiskt är ett litet lågt pris! Det skulle i så fall kanske vara för 2 varv… Pärlar du själv? Säljer du? Nu blev jag väldigt intresserad! Hör gärna av dig igen och berätta hur du tänker vid prissättning. Jag vill gärna ha råd från någon som har litet mer erfarenhet av just smyckestillverkning! 🙂
GillaGilla
Eric Ericsson
Ett tips. Fråga kunden hur mycket hon tjänar i timmen inkl soc. kostnader. Förklara att du måste betala lokalhyra, telefon, verktyg o.s.v.
De som inte värderar ett hantverk kan låta bli att köpa.
GillaGilla
BautaWitch
Välkommen till min blogg Eric! Vad roligt med en manlig läsare och reaktion! Hoppas du tittar in igen och ger oss fler synpunkt på mina inlägg! 🙂
GillaGilla
miimz91
Först och främst, skitsnygga armband!
Sedan; Det här med att bestämma priset för något man gjort tycker jag alltid är lika svårt. Och det du skriver stämmer precis: man vill även ha betalt för jobbet och inte bara materialet.
GillaGilla
BautaWitch
TACK! ❤ Det var hög igenkänningsfaktor i det här inlägget, det märks av alla kommentarer, både här och på FB.
GillaGilla
marie-louise
Så otroligt bra skrivet ❤
GillaGilla
BautaWitch
Tack Marie-Louise, det värmer! ❤
GillaGilla
Antonia Simon Risberg
Jag tycker att du är väldigt kreativ och gör vackra armband! Jag skulle gärna betala 500 kronor minst!
GillaGilla
BautaWitch
Tack snälla Antonia! 🙂 För de enkelradiga som går 3 varv skulle jag absolut behöva ta 500 kr för och sedan 100 kr/ytterligare varv. Jag får testa! 😉
GillaGilla
Jessica Malmqvist
Fantastisk historia! Helt rätt gjort – så fyndigt.
Tyvärr saknas ibland förmågan hos köparen att leva sig in i och föreställa sig hur pass mycket tid som ligger bakom varje hantverk… men där finns viljan att ”fynda” extra billigt.
Tycker själv det är svårt att prissätta mina verk. Känner sällan att jag får betalt för tiden jag lagt ner. Men är ganska van att få höra ”men så är det ju med hantverk, tyvärr. Du får pyssla för att det är så roligt!”
Jo, roligt och givande är det, jag håller med. Och när det gäller gåvor då är det extra roligt!
Men speciellt roligt att slita med ngt i timmar/dagar för att sen skänka bort det till en fyndande köpare.. nja, där kan jag väl inte se fröjden i lika stor utsträckning. Speciellt inte om det gäller en inkommen beställning.
Därför hyllar jag texten ovan! Småskrattar lite för mig själv när jag tänker på den.
GillaGilla
BautaWitch
Det blir tragikomiskt på något vis, inte sant!? Jag önskar man kunde livnära sig på sitt hantverk men det verkar omöjligt när de som inte hantverkar har den inställningen. Kanske det är något man helt enkelt bara kan ha som hobby och just pyssla bara för att det är roligt? Men ”being creative is not a hobby, it’s a way of life”! I alla fall är det så får mig, därav jobbar jag istället med marknadsföring för att kunna livnära mig…
GillaGilla
Susanne
Så bra skrivet! Fick en gång höra att det är väl huvudsaken att jag får så att det räcker till garnet om jag skulle sälja nåt jag stickat…
GillaGilla
BautaWitch
Gud så fräckt! Men å andra sidan visste inte den personen hur man stickar och då är det mest synd om den! 😉
GillaGilla
ingalill
Mycket bra berättelse, stämmer ju . Vi kvinnor har svårt att ta betalt för vårt arbete. Varför värderar vi, våra och andra kvinnors arbeten så lågt. Nä, gör som hon i texten, skicka det, som det betalas för, inget mer. Minst 500 -800 kr för ett sådant arbete. Vad sägs ?
GillaGilla
BautaWitch
Låter som en utmärkt idé Ingalill! Tyvärr skulle det inte bli så mycket sålt när t o m Lindex säljer t ex wrapsarmband för 129 kr… 😦
GillaGilla
jenny ekegren
MKT bra skrivet, jag som pysslare tycker därför att det är jättesvårt att värdesätta mina saker när det visar sig att folk vill köpa dem, detta är så himla slående på allt.
GillaGilla
BautaWitch
Man skruvar nästan på sig när man säger summan man vill ha och så håller man andan och hoppas att de ska acceptera… Om inte, så börjar man själv pruta på priset. Så dumt men såå vanligt bland oss hantverkande tjejer! 🙄
GillaGilla
EvaLena
OJ vilkenunderbar blogg, du finns nu I mina favoriter så jag hittar tillbaka. Jag har också svårt att ta betalt när någon vill köpa, och nickade igenkännande då jag läste, ”jag prutar på mig själv”. Har hört att man bör 2,5 ganger materialkostnad för sitt arbete, men det är säkert för lite det också.
GillaGilla
BautaWitch
Vad roligt att du tycker om min blogg Eva Lena! Välkommen hit! ❤
GillaGilla
Linnéa
Hej 😊
Underbar text…..det stämmer på pricken.
Kram
GillaGilla
Cajse
Jag skulle inte ha råd utan önska mig ett i födelsedagspresent
😉
Utan att veta hur mycket jobb (om knapparna är handgjorda etc) skulle jag tycka att 500-700 var rimligt.
GillaGilla
BautaWitch
Tack gulliga Cajse, det tycker jag också vore skäligt! Hurra! Du verkar vara en bra kund (om du hade haft råd… 😉 )!
GillaGilla
BautaWitch
Tack Linnéa! Kram tillbax ❤
GillaGilla
Laila Poulsen
Visst är det så att många inte förstår att saker kostar pengar. Har fått höra vilken avance det är på hamburgare och pizza. Då räknar de bara ingredienserna. När man då upplyser om att lokalkostnader, löner, försäkringar mm måste betalas ser de ev på saken på ett annat sätt. En annan liknelse är varför ”jag” bara får 160 kr timmen när ni debiterar kunden 450 kr (vi har byggfirma). Kostnader som ska betalas med mellanskillnaden är arbetsgivaravgift, pension, lokaler, bilar, arbetskläder, försäkringar, administration osv. Men som sagt det är svårt för en del att förstå detta.
Sen är det oerhört tråkigt att handarbete ses som något ska vara näst intill gratis. Beror det på att det är ”kvinnogöra” eller ses det inte som ett riktigt arbete. En maskintillverkad mössa av finare märke kan kosta upp emot 1000kr. En handstickad mössa i ull av någon som gillar handarbete får man på sin höjd en fjärdedel för.
GillaGilla
BautaWitch
Tyvärr ligger det nog mycket i att det räknas som någon sorts kvinnogöra! Det är ju nästan litet unikt med en man som pärlar eller virkar! Dessutom är jag övertygad om att en man mer tar det för självklart att han ska ha skäligt betalt och därför får det! Vi kvinnor har inte riktigt samma ”självkänsla”!
GillaGilla
Fröken Jonna
Mycket mycket bra liknelse! Tyckte att det var svårt att prissätta i början men inte längre. Går dock inte efter någon mall utan prissätter varje smycke individuellt (dvs inte material*timpenning*blabla etc) 🙂
GillaGilla
BautaWitch
Men betalar folk det du vill ha eller blir dina smycken liggande?
GillaGilla
Fröken Jonna
I början blev mycket liggande men nu flr tiden gör jag mest på beställning så det blir sålt. Har dock klippt upp en massa som legat och gjort nytt på det som kan användas 🙂
GillaGilla
EB Westlund
Jättesvårt! Jag lade ner ca 5 timmar på en kasse i linne, foder fickor och maskinbroderi på båda sidor.. kanske till och med 5 timmar är i minsta laget. På frågan om vad jag skulle ta för den svarade jag ” Du debiterar 250 kr /tim för ditt arbete så.. hmmm, ja vi säger väl 1000 kr då”
Klart att man inte får sälja då, om man nu syr och brinner för det. Som tur var så var kassen till mej själv =)
GillaGilla
BautaWitch
Det är precis därför jag bara gör en av allt även om jag allt som oftast skulle tycka det vore roligt att göra flera! En till mig själv eller till någon inom familjen eller en kär vän… Synd tycker jag för allt blir ju snyggare och bättre andra och tredje gången man gör dem! Skulle jag få skäligt betalt skulle jag gärna göra både smycken och virka hela dagarna! 🙂
GillaGilla
Teskedsmamman
Bravo!!! Har skrivit nåt liknande. Jag räknade vad ett par lovikkavantar skulle kosta om jag tog ut 100 kr/tim netto. Ett par lovikka skulle då kosta 2500kr! Och folk gnäller vid 350kr 😮
GillaGilla
BautaWitch
Jag vet inte om du har sett min matta med ljusslingan? Den var det många som ville köpa när jag la ut den på bloggen! När jag berättade att bara materialet inkl ljusslinga från Konstsmide gick på 500 kr och att den i så fall skulle kosta 2000-3000 kr, backade alla. Den är ändå litet speciell och skulle kunna platsa som en designpryl. Fanns den i en inredningsbutik på Östermalm hade säkert många betalat t o m det dubbla men av ”lilla mig” som bara bloggar om virkat…
GillaGilla