…eller så var det dags att renovera igen!
Det var en ”jättesöt” litet äldre dam som sålde Landet till oss. Hennes man hade lämnat henne och hon hade fått artros i knäna och tyckte att Jordgubbstigen tog för mycket kraft att åka till från Stockholm. Dessutom var det för mycket jobb för henne. Hennes ”genomtrevliga” son i 20-års åldern ville hellre umgås med vänner på helgerna än att hänga på landet med sin gamla mamma… I litet drygt ett år hade de haft stället. Under den perioden hade man tagit hand om all renovering som behövdes göras i huvudbyggnaden – alla ytskikt hade fixats till. Allt enligt min smak dessutom så man kunde glatt bara flytta in!
Hon köpte Jordgubbstigen tillsammans med sin man, sommaren 2011. Vi var och hälsade på mina goda vänner i Björkvik när det var visning. Redan då föll vi pladask. Vi hade dock inte ens känt varandra i ett år ens så det var inte vår tid. När det så dök upp på Hemnet igen nu i höstas, var det som om ödet ville att vi skulle köpa det!
Finaste G hade vid det laget plöjt igenom ca 2.000 objekt på Hemnet och Jordgubbstigen var det enda stället som vi verkligen ville ha! Vi fick tjata oss till en visning för det officiella visningen hade redan varit. Vi tog ledigt från jobbet och åkte ner en eftermiddag mitt i veckan. Mäklaren drog inte ens upp rullgardinerna men det brydde vi oss inte om… Vi la vårt bud, höll tummarna och vi vann! Och trots allt som nu hänt så älskar vi båda det här stället! 🙂
Någon sa att vi hade besiktningsplikt men vi var så överlyckliga och hade inte möjlighet att ta ledigt vid fler tillfällen just då så det blev inte av…
När vi skrivit alla papper, gjort upp det ekonomiska, fått nycklarna och åkte ner med det första flyttlasset upptäckte vi att
1. Altandörrarna inte gick att låsa. Låskolven har med åren slitits ut så att den bara snurrar runt runt. Finaste G fick spika ihop den så att vi inte skulle få in objudet besök.
2. Golvvärmen i hallen fungerade inte. Dessutom hade man tappat något hårt i golvet där för en av klinkersplattorna är spräckt…
3. I köket och badrummet hade man bara tömt lådor och skåp. Inget var urtorkat och alla skåpluckor, ugn, kyl o frys var skitiga.
Jag kontaktade mäklaren men han menade på att vi borde ha upptäckt allt detta vid den besiktning som vi valde bort… Städningen kunde vi inte heller klaga på eftersom vi valt att göra upp det ekonomiska i Stockholm och inte åkt tillsammans med ägaren till huset för att inspektera den. 😯
Så till det värsta – det som får mig att skriva det här inlägget!
Golvet i badrummet går inte att få rent. Det består av svart klinker men har alltid en märklig beläggning av något vitt/sandfärgat… Vi skurar och skurar men det blir bara värre! Nu efter ett par månader har vi insett att det är fogen!
Man har försökt dölja att fogen är sprucken och att vissa klinkersplattor rör sig genom att täcka fogen med något material. Ett material som släpper när det kommer i kontakt med vatten, därav den vitbeige beläggningen på golvet. Ställer du dig på en av plattorna i närheten av brunnen någon timme efter att du duschat så bubblar det upp vatten i fogen…! 😥
Vi tog dit vårt försäkringsbolag och självklart – deras mätning visar att det är fukt i golvet runt duschen! Så nu står fler mer noggranna mätningar på agendan, vilket innebär att vi måste bryta upp golvet och göra om hela j…a badrummet! Det är inget litet badrum heller. Det är på dryga 10 kvm…
Finaste G är alltid betydligt mer misstänksam än vad jag är. Jag är barnsligt naiv och godtrogen om person. Jag väljer att tro männsikor om gott. Men den här gången blev vi duperade båda två, av den ”jättegulliga” lilla damen…
Just nu är jag mer arg än ledsen men jag vet att när det blir dags för att renovera IGEN(!) så kommer stora krokodiltårar att trilla. Jag HATAR att renovera efter att i flera års tid ha totalrenoverat ett 70-tals hus i 3 våningar tillsammans med min förra sambo! Det var en mardröm!
Det jobbigaste är att känna sig lurad i kombination att den förra ägaren inte kommer att behöva stå för någonting av renoveringen – för vi valde ju bort vår besiktningsrätt! En j….igt surt äpple att bita i! 😕
Ja, jag önskar mig i alla fall inte några hörlurar i julklapp och om inte du heller gör det, men kanske ändå önskar litet roligare utseende på dina lurar, kan jag tipsa om hur du kan pimpa dem. Dessutom kommer de att inte trassla sig lika lätt efter det!
Du har säkert sett massor av ungdomar på stan med färgglada snören hängandes mellan öronen och sina mobiler. Min yngsta dotter, sötaste D är en av dem. Hon köpte indianpärlor på Panduro som hon klippte upp längs långsidan så att hon kunde trä dem på sladdarna till sina.
BautaWitch 