Mitt liv är verkligen en känslomässig berg-o-dalbana. Min intention är att hålla bloggen full av glädje och inspiration, men det finns dagar då det spricker även för mig…
Alla människor fastnar ibland i sina tankar. Det kan se ut som ett smått ändlöst grubblande kring ett visst problem eller tema. När vi ältar försöker vi att lösa ett problem genom att gå igenom det om och om igen. Kanske är det vi grubblar på inte heller ett problem att lösa utan mer en situation eller en händelse som vi behöver lära oss att hantera. Som jag berättade i gårdagens inlägg hamnar jag väldigt lätt i det och det kan vara oerhört jobbigt!
Vi tänker alltid. Vi kan inte sluta tänka men vi kan styra våra tankar. Ofrånkomligt är det så att vissa tankar ger oss obehag och vi kan inte leva helt utan obehag – lite obehag ingår. 😉 Men att upprepa det som ger olustkänslor och obehagliga tankar om och om och om igen är inte bra. Man mår mycket dåligt av det, vi blir sömnlösa, utmattade, deprimerade, tröttsamma för oss själva och vår omgivning. Hos mig dyker en hemsk oroskänsla upp. Den sitter i magen och i bröstet. Hjärtat slår i 190. Jag kan riktigt känna hur mycket energi oron i min kropp slukar.
För ca 3-4 år sedan, innan jag träffade finaste G och levde som singel, upplevde jag detta som värst efter att ha känt mig manipulerad och oförlåtligt lurad flera gånger! Då syntes det även på mig – jag rasade flera kilo i vikt på bara någon vecka. Det jag då upplevde var inte bara oro utan ångest och det var fruktansvärt! Det vill jag aldrig behöva uppleva igen!
När mindre problem eller negativa händelser plötsligt börjar uppta ens tankar och fastnar, är det mycket lätt att hamna i en negativ spiral och snart är det lilla orosmomentet ett jättestort ångestladdat moln som tar över helt.
Det som då hjälpte mig allra mest var mina fantastiska väninnor, som verkligen bevisade att de finns där för mig i vått och torrt! Så snart orostankarna dök upp så kunde jag ringa till dem! De lyssnade alltid och framför allt så pratade vi om helt andra saker efter en stund så att de fick mig på andra tankar.
Det är det som är lösningen på detta (enligt all litteratur jag slukat i ämnet och även av egen erfarenhet). Man måste avleda tankarna genom att börja tänka på något annat. Vår hjärna klarar inte av att göra ingenting samtidigt som den är djupt orolig inför någonting. (Den klarar förövrigt aldrig av att göra ingenting, vi tänker som sagt alltid.) I början kanske det bara fungerar i korta stunder men stunderna blir snart längre och längre!
Till min hjälp hade jag även en helt underbar terapeut. Hamnar du i en situation där du verkligen fastnat i dina tankar och ångesten blir för svår för dig att hantera, var inte rädd att be om hjälp! Vet du hur vanligt det är att vi människor mår psykiskt dåligt? 3 av 4 personer i Sverige lider av någon sorts psykisk ohälsa! Det är inget att skämmas över!
BautaWitch 