Jag vet att jag tjatar men jag har svårt att komma över hur fint det faktiskt är på vissa ställen i Solnas höghusgetto, Blåkulla. (Jag passerar igenom området varje dag till och från jobbet.) I synnerhet nu på våren då det är grönt i naturen och blommor på träden (och på hösten då alla träden sprakar av färger – men det vill vi inte tänka på nu!) så är det riktigt vackert på sina ställen. Som gröna oaser.
Då glömmer man nästan bort att höghusen är fula ljusblå och kalla kolosser och att graffitin förstör var och varannan vägg. Eller att de hade en misstänkt mordbrand på eritreanska föreningen i februari så att halva Hagalunds centrum blev förstört… Så fruktansvärt onödigt! 😥
Från det ena till det andra, jag ställde allt väckarklockan på 6 i morse också och begav mig ut på en 5 km springrunda – den 8:e för i år! Plötsligt så gick det trögt igen att ta sig runt. Det var ett riktigt bakslag men så kan det vara… Nästa gång hoppas jag på motsatsen! 🙂
Det häftigaste med det var att jag genuint tyckte om det för det fick mig att må så bra! Det var en oerhörd kick att känna att jag fixar ju det här! Innan jag la av för vintern tog jag mig runt det backiga 1 mila spåret i Ursvik på 1.09 som bäst och var omåttligt stolt över mig själv. Det var en rejäl boost för självkänslan! 😆
Så kom då höstmörkret och jag kunde inte motivera mig att springa på ett löpband på ett gym, så jag har helt legat av mig! Det är bara att erkänna! Och inte bara konditionsmässigt – utan jeansen känns allt litet trånga också… 😥
BautaWitch 