Jag var och klippte mig igår. Jag har klippt mig hos samma frisör i säkert 10 års tid. Hon kan mitt hår utan och innan. Hon har fått färga och klippa mina hårstrån på alla möjliga sätt under åren. Jag har varit ganska orädd när det kommer till förändringar och har haft alla längder och de flesta färger på mitt hår. Det har varit uppklippt, jämnlångt, med hellugg, med snedlugg, i bob, i page… you name it. Det har varit slingat, rött, kastanj, ljusbrunt, mörkbrunt och nästan svart. Däremot har det aldrig varit blont och bara riktigt kort en gång för 100 år sedan, då jag fick för mig att klippa vad som då, kallades för fly frisyr…

Nu vid snart 48 har jag ganska långt hår. Jag antar att jag tycker att jag ser yngre ut ju längre hår jag har… Egentligen har jag ingen panik över att bli gammal men jag vill heller inte skynda på det! Så nu funderar jag på om jag skulle se mycket äldre ut om jag slutade färga det? Låta de gråa hårstråna ta över! Kan man det? Vågar jag det? Jag önskar att jag vågade…!!

Jag har färgat mitt hår så länge jag kan minnas. Nu för tiden måste jag göra det var tredje vecka för att det växer så fort och vissa strån är kritvita. De tycks dessutom ha mycket mer kraft än vanliga hårstrån för de växer både snabbare och är av bättre kvalitet.

G är gråsprängd och jättefin i det! (Stiligast i världen enligt mig! 😉 ) Men han är ju man och män får gärna vara litet grå – de grå tinningarnas charm, och allt det där… som vi kvinnor vurmar för. Varför gäller inte det för oss kvinnor? Eller gör det det?!