…eller ”När hjärtat dunkar så hårt att man får blodsmak i munnen!”
Prolog: Du som har ett husdjur vet hur oerhört man kan fästa sig vid dem. Vår innekatt, Findus Zlatan, allmänt kallad Firre, är vår ögonsten och hela familjens gullegris.
Finaste G har svårt att sova länge om morgnarna. Han är van att gå upp redan kl 5 och ”programmeringen” sitter i även på helgerna, även om han ibland lyckas sova ytterligare någon timme då. Imorse var han uppe redan vid 7. Han drack kaffe och tittade sin vana trogen på nyheterna på text-TV. Vi älskar vår braskamin här på Landet och har den tänd mest hela tiden. Veden tog slut inne och han går ut efter ny. Då smiter Firre ut genom dörren…!
Han har gjort det tidigare ett par gånger här på Landet men då bara hållit sig precis runt huset, så först var G inte så orolig. Men den här gången försvann han utom synhåll och kom inte när G visslade. Det värsta var att han hade sin sele på sig (som vi har för att kunna sätta fast honom i en löplina på tomten) och i den kan han så lätt fastna om han kryper in under saker.
Hans små kattspår var dock lätta att följa i snön. De gick in på en av våra bofasta grannars tomt (som vi inte ens hunnit hälsa på ännu) och deras bil stod parkerad framför huset, så G ville inte göra intrång och skrämma dem så tidigt på morgonen. Han gick istället hem för att väcka mig, så att vi sedan skulle kunna gå dit tillsammans.
Jag flög upp ur sängen och så på med varmaste vinterkläderna. Det visade sig att grannen inte var hemma och att Firres tasspår snirklade sig runt alla byggnader på den tomten och sedan vidare till nästa granne. Vi var runt på varenda granntomt, ropade och visslade. Vi låg på knä och tittade under varenda altan, vedbod, förrådsbyggnad och garage. Vi hittade spår efter tassar överallt men ingen katt! Så plötsligt tog spåren abrupt slut – mitt på vägen. Tilläggas bör att det knappt existerar bilar här, den här tiden på året. Vad hade hänt? Hade en rovfågel kommit och tagit honom? En räv? Vid det här laget var jag smått hysterisk! 😯
Vi letade i timmar. Så börjar det snöa och blåsa. Kattspåren var ett minne blott! Vi bestämde oss för att gå hem och googla på nätet om hur innekatter brukar tackla utomhusäventyr och i synnerhet i snö. Har de koll på var deras hem är när de sticker iväg så där eller är de så panikslagna och rädda att de inte tänker alls?
Tårarna rann på mig och vi ställde ut mat, som de tipsat om. Ingen av oss hade ro att sitta inne och hoppas på att han skulle komma tassandes. Vi bylsade på oss alla kläder igen. G gick ut igen litet innan mig (det tar 100 år för mig att sätta på mig täckbyxor!) och då ringer min iPhone.
G hade sett nya tasspår i snön och hittat Firre under en av våra grannars altaner, ungefär 400 meter bort från vår tomt! Jag sprang ut för att möta dem. Glädjen och lättnaden var obeskrivlig! 4 timmars letande och oro var över och goaste Firre var i världens tryggaste famn ♥ igen!
BautaWitch 