Jag och min yngsta dotter har varit på en weekendresa till London i ett par dagar för att fira hennes 18-årsdag. Hon hade önskat sig en ”mamma-dotter-resa” som present. Åh, så mysigt vi har haft det! 😆
Vi bodde på The Leonard Hotel som ligger vid Marble Arch, bara ett stenkast från all shopping på Oxford Street. Hotellet kan jag verkligen rekommendera även om det är i dyraste laget. Mysigt, trevlig personal, mycket engelsk inredning och sköna sängar!
Då vi har varit i London tillsammans tidigare så hade vi klarat av all sightseeing och kunde koncentrera oss på det som min dotter helst av allt önskade – shopping. Vi har nog varit inne i varenda affär längs Oxford Street men även runt Camden Market. Helgen har helt bestått av shopping varvat med mysiga restaurangbesök och massor av tid att verkligen umgås och prata med varandra. Så nice!
Men så kom vi till Gatwick igår kväll och efter det gick det bara utför… Man checkar ju in själv numera. I alla fall om man flyger med Norwegian. Man sätter t o m på bagagetaggen, ställer väskan på ett rullband och skannar den.
Vid skanningen tappar jag mitt pass på rullbandet bredvid en av våra resväskor. Jag hinner inte plocka upp det innan rullbandet sätter igång och vi ser resväska och mitt pass med boardingpass inuti åka iväg. Innan någon kommer sig för att trycka på nödbroms har de försvunnit ur sikte. Det var som ett skämt! Dolda kameran typ… 😯
Man fick ringa efter tekniker som monterade isär banden, klättrade i tomrum under bandet och letade med ficklampa. Detta medan 3 plans passagerare stod och väntade otåligt på att få lämna in sina väskor… Rullbanden stod helt stilla så till slut fick de lov att ta dit stora bagageburar som man fick ställa sina väskor i. Då slapp vi i alla fall publik! 🙄
Jag blev informerad om att jag inte kunde flyga utan pass och in i det sista höll vi tummarna för att teknikerna skulle hitta det. De fiskade så upp mitt boardingpass men passet kom inte till rätta. Flygplatspersonalen sa att jag måste stanna kvar till nästa dag, för att söka ett ”emergency passport” på svenska ambassaden. Då var jag nära tårar! 😥
En norsk kvinna nämnde då att det ibland kan räcka med att visa ID-kort. Man tog foto på mitt körkort och kontaktade någon instans som faktiskt sa, att OK, vi tillåter det, den här gången! De ringde t o m till Arlanda och förvarnade passkontrollen om att jag skulle komma med enbart körkort, så att jag skulle bli insläppt. Alla var otroligt vänliga och hjälpsamma! 🙂

På marockansk restaurang med vattenpipa och magdans firade vi sista kvällen i London.
Vi hade bara 20 minuter kvar tills planet skulle lyfta och vi hade inte ätit på 8 timmar, så vi stannade som hastigast till i en av butikerna på flygplatsen och köpte med oss sådana där typiskt engelska trekantiga tonfisksmörgåsar av formbröd och iste på flaska.
I natt vaknade jag klockan 3 och mådde så fruktansvärt illa. Så fort jag rörde mig det minsta åkte det hiss i min mage. Sedan kräktes jag flera gånger… Efter det blev det betydligt bättre men jag är känner mig fortfarande yr, matt och konstigt. Min dotter klarade sig dock och hon såg så pigg ut när hon gick till skolan i morse.