Tack,gulliga du för att du hälsar på här hos mig!

Glädjedans

Glädjedans

Jag är litet ledsen idag…! Igår fick jag nämligen veta att en kvinna säljer ett av mina mönster på Tradera! Det är mitt rosbokmärke, eller Ullas bokmärke som jag kallade det (efter min mamma) som hon lagt ut på auktion. Hon använder sig dessutom av min bild här nedan med texten ”Made by BautaWitch”! Visst är det fräckt?!
Jag har givetvis anmält henne och annonsen till Tradera men såg i morse att den fortfarande ligger kvar…! 😥

Känner mig helt maktlös men tänkte att jag åtminstone kan sprida till er, mina underbara läsare att mitt vackra bokmärke inte är till salu som mönster utan man får gärna låna det för eget bruk, helt gratis här i min blogg! Följ bara denna länk!
Bilden på ”the copycat” tillhör bloggen: Bubblynotes.
Jag och min yngsta dotter har varit på en weekendresa till London i ett par dagar för att fira hennes 18-årsdag. Hon hade önskat sig en ”mamma-dotter-resa” som present. Åh, så mysigt vi har haft det! 😆

Vi bodde på The Leonard Hotel som ligger vid Marble Arch, bara ett stenkast från all shopping på Oxford Street. Hotellet kan jag verkligen rekommendera även om det är i dyraste laget. Mysigt, trevlig personal, mycket engelsk inredning och sköna sängar!

Då vi har varit i London tillsammans tidigare så hade vi klarat av all sightseeing och kunde koncentrera oss på det som min dotter helst av allt önskade – shopping. Vi har nog varit inne i varenda affär längs Oxford Street men även runt Camden Market. Helgen har helt bestått av shopping varvat med mysiga restaurangbesök och massor av tid att verkligen umgås och prata med varandra. Så nice!

Men så kom vi till Gatwick igår kväll och efter det gick det bara utför… Man checkar ju in själv numera. I alla fall om man flyger med Norwegian. Man sätter t o m på bagagetaggen, ställer väskan på ett rullband och skannar den.

Vid skanningen tappar jag mitt pass på rullbandet bredvid en av våra resväskor. Jag hinner inte plocka upp det innan rullbandet sätter igång och vi ser resväska och mitt pass med boardingpass inuti åka iväg. Innan någon kommer sig för att trycka på nödbroms har de försvunnit ur sikte. Det var som ett skämt! Dolda kameran typ… 😯
Man fick ringa efter tekniker som monterade isär banden, klättrade i tomrum under bandet och letade med ficklampa. Detta medan 3 plans passagerare stod och väntade otåligt på att få lämna in sina väskor… Rullbanden stod helt stilla så till slut fick de lov att ta dit stora bagageburar som man fick ställa sina väskor i. Då slapp vi i alla fall publik! 🙄
Jag blev informerad om att jag inte kunde flyga utan pass och in i det sista höll vi tummarna för att teknikerna skulle hitta det. De fiskade så upp mitt boardingpass men passet kom inte till rätta. Flygplatspersonalen sa att jag måste stanna kvar till nästa dag, för att söka ett ”emergency passport” på svenska ambassaden. Då var jag nära tårar! 😥
En norsk kvinna nämnde då att det ibland kan räcka med att visa ID-kort. Man tog foto på mitt körkort och kontaktade någon instans som faktiskt sa, att OK, vi tillåter det, den här gången! De ringde t o m till Arlanda och förvarnade passkontrollen om att jag skulle komma med enbart körkort, så att jag skulle bli insläppt. Alla var otroligt vänliga och hjälpsamma! 🙂

På marockansk restaurang med vattenpipa och magdans firade vi sista kvällen i London.
Vi hade bara 20 minuter kvar tills planet skulle lyfta och vi hade inte ätit på 8 timmar, så vi stannade som hastigast till i en av butikerna på flygplatsen och köpte med oss sådana där typiskt engelska trekantiga tonfisksmörgåsar av formbröd och iste på flaska.
I natt vaknade jag klockan 3 och mådde så fruktansvärt illa. Så fort jag rörde mig det minsta åkte det hiss i min mage. Sedan kräktes jag flera gånger… Efter det blev det betydligt bättre men jag är känner mig fortfarande yr, matt och konstigt. Min dotter klarade sig dock och hon såg så pigg ut när hon gick till skolan i morse.
✿ BautaWitch ✿ Åsa Bautovic ✿
Idag firar vi sötaste D, min yngsta dotters 18-års dag! Min lilla älskade unge som var dagis busigaste tjej och hela gatans ”Busmus” när hon växte upp… Idag är hon en synnerligen smart och vacker ung dam.


Vilket privilegium det är att få vara hennes mamma! Vilken lycka och glädje! ♡

✿ BautaWitch ✿ Åsa Bautovic ✿
Jag har världens bästa man i mitt liv! Han är min trygghet och mitt livs stora kärlek! Finaste G är helt enastående för han står ut med mig och tycks älska mig oavsett om jag är go och glad, neurotisk, besvärlig, stingslig, deppig eller gråter!
Som den känslomänniska jag är, så är mitt humör en ständig berg-o-dalbana och det är nog inte alltid så lätt för andra att följa med i svängarna…! Vilket inte är konstigt alls för ibland gör jag det knappt själv. 😉 Det här med att vara i övergångsåldern gör det inte heller mindre märkbart… Inte heller att vara utan jobb…

Efter gårdagens missöde med kaffet, möttes jag av denna lapp i morse!
Jag är verkligen inte bra på att vara utan jobb! 😥 Det är först nu jag har insett vilken stor del av min personlighet som sitter i att gå till jobbet och vara så där fantastiskt bra på något! För det är jag!
Det gör mig förtvivlad att jag inte når fram! Jag vet nu att det beror på 2 faktorer: min ålder och att jag inte har någon högskoleutbildning i marknadsföring. Jag har ”bara” 10 års erfarenhet och fantastiska referenser!
Ingen av dessa 2 faktorer kan jag göra någonting åt… Det är ca 200-300 sökande på varje tjänst och rekryteringsföretagen har databaser där de gör sina urval från våra ansökningar. Kryssar de i rutan ”högskola” ser de inte ens min ansökan! Då spelar det ingen roll hur duktig man är som marknadsförare, hur tjusig ansökan man än har skickat in!

Så då tänkte jag passa på att testa min dröm, att sälja garn i en webshop i här i bloggen, medan jag fortsätter mitt sökande efter ett ”riktigt jobb” som marknadskommunikator, -koordinator eller webredaktör. Men se det går inte om man vill behålla sin A-kassa!
Registrerar jag ett eget företag så tar de bort hela min A-kassa från dag 1 oavsett om jag får in en endaste krona eller inte. Arbetsförmedlingen i sin tur betalar bara ut ”starta eget-stöd” till de som har varit arbetslösa i 14 månader. Vilket innebär att det tydligen är bättre att jag inte är aktiv och försöker bidra till min egen försörjning…!?? Eller!? Det är ju helt rubbat! 🙄
I helgen var vi en sväng till IKEA för att beställa en måttanpassad bänkskiva till tvättstugedelen i badrummet på Landet. Det är inte allt för långt till IKEA Linköping därifrån och åker man dit en lördagmorgon, när de öppnar kl 10.00 så är det ganska behagligt att gå runt där en timme innan folkmassorna strömmar dit.
Utöver att vi beställde bänksskivan kom vi sedan tillbaka till Landet med en full papperskasse med doftljus och en från husgerådsavdelningen. Tänk att det alltid är så! 😉

Dessutom sprang jag på den här helt underbart söta lampa av glaspärlor och -blommor. Fönstret där adventsstjärnan har hängt under jul på Landet är så mörkt och tråkigt så här års så jag tyckte att det behövde piggas upp! Det blev väldigt fint tillsammans med spetsgardinen! Lampan som heter Söder kostar dessutom bara 299 kr, så den är ett verkligt fynd!

Jag gillar även dessa caffe latte muggar som finns på IKEA i rosa eller vitt! I början när Finaste G och jag precis hade träffats och vi började bo över hos varandra brukade jag få kaffe ur en sådan rosa mugg på morgnarna. Han bodde då i Tullinge tillsammans med sin äldsta dotter, vackraste J som hade valt ut dem. Nu har vi dessa rosa fina både hemma i Solna och på Landet!

Det här är helt galet! Idag har BautaWitch.se, min blogg passerat 500.000 besök (efter drygt 1 och 3/4 år) och jag är rörd till tårar för att just DU är en av dem som tittar in här ibland!
Du som känner mig, vet att det där med tårar inte bara är snack. Är man HSP – a higher sensitive person, så känns denna glädje så underbart härligt i hjärtat att tårarna rinner samtidigt som jag gör min ”Happy Dance”!
Och just nu, så tror jag faktiskt att den som inte är oerhört känslosam – HSP, hade gått miste om något… 😉

Igår var jag nog en av världens gladaste personer! Jag kunde knappt sova på natten innan för jag var så exalterad över att få besöka Formex. Väl där gick jag runt med ett stort leende och bara mös! Åh, så mycket fint!

Mina absoluta favoriter är de virkade lampskärmarna och de tillhörande stärkta faten och krukorna. Räkna med att det kommer att dyka upp inspirationsmönster på mina varianter här i bloggen om någon vecka! 😉

Anledningen till att jag så gärna ville dit var för att få uppleva själva eventet men även för att leta efter virkat! Du som virkar själv vet hur mycket tid man lägger ner och hur liten timpenning folk är beredda att betala när de frågar om man kan virka något åt dem på beställning. Vad kan det då kosta, om man istället får det uppvirkat i t ex Asien eller Indien och vad finns det att köpa på en inrednings- och presentmässa som Formex?

Mina funderingar är många. Jag blir allt mer sugen på att öppna något eget! Där jag får möjligheten att kombinera mina hobbies med mina yrkeskunskaper i marknadsföring. Men ingen fysisk butik utan en webshop. Håll utkik, för rätt som det är lanserar jag nog min BautaWitch shop!


Du som gillar mina mönster och virkade designer och som virkar på beställning. Hör av dig och berätta vad du skulle ta för att t ex virka min necessär? Länk till necessären. Kanske vi kan få till ett samarbete!?

Här om dagen var jag och såg min första biofilm för i år, tillsammans med två av mina väninnor. Vi såg ”12 years a slave”.
Det är en brittisk/amerikansk skildring av slaveriet i regi av Steve McQueen som blivit nominerad till massor av priser runt om i världen. (I Sverige tilldelades den hedersomnämnande Bästa film vid Stockholms filmfestival 2013.)
Det är en oerhört obehaglig filmatisering som bygger på den sanna berättelsen om en fri svart man som kidnappas från New York och säljs som slav till 1850-talets Louisiana och hans kamp för att återvända till sin familj.
Sättet som den är filmad på, med fasligt påträngande bilder blev faktiskt litet för mycket för mig. Så pass att jag flera gånger övervägde om jag skulle lämna biosalongen. Vissa scener var för mig nästan outhärdliga att bevittna och ibland kändes det som att jag borde ta ställning och gå därifrån, för att annars accepterade jag att det som utspelades fick ske.
Ett exempel är när huvudpersonen precis lyckas undkomma lynchning, men får stå kvar en hel dag som straff. På tå, för att undvika att kvävas av den riggade snaran. Under tiden sköter de andra slavarna sina sysslor i bakgrunden. Barnen stojar på avstånd. I nästan tre minuter hör man bara hans rosslingar, och det är lång tid i en film…

Vissa genres av film ser jag aldrig just med anledning av att jag tar åt mig på tok för mycket och mår uppriktigt dåligt av dess innehåll. Skräck och psykiska thrillers är t ex den sortens filmer som jag helt undviker. Jag blir för rädd och kan inte släppa dem efteråt. Jag sover dåligt och får mardrömmar… Det är inte värt det! Jag ser mycket hellre filmer som får mig att må bra. De som gör mig upprymd – ”Feel good filmer” med mycket kärlek, kanske någon tår som torkas bort i slutet och massor av rosa moln. En positiv verklighetsflykt!
Vill du veta mer om ”12 years a slave” och få en litet mer nyanserad bild innan du går och ser den, så läs Karoline Eriksson recension i SVD.
