”Alla kan inte, och somliga vill inte. Så är det bara.” – Ior
Usch, ibland får jag så dåligt samvete för att jag inte räcker till! Så här i maj/juni är det ofta så många måsten! Alldeles för många! De flesta av dem är egentligen glädjefyllda om de damp ner en och en litet jämnt fördelat över året men när de alla kommer i klump blir jag litet lätt panikslagen. Jag vill ju vara delaktig i allt! Jag vill inte göra någon besviken!
Jag vill springa på alla avslutningar, utspring, studentmottagningar, födelsedagsfiranden och trädgårdsfester men jag KAN inte! Jag vill skriva handskrivna kort och göra fina presentkort med fotografier från när studenterna var små… Jag vill vara med i blomsteraffären och bestämma blommor, färger och band så buketterna blir precis så där perfekta!
Jag VILL så mycket men jag måste sätta gränser och min och G’s familj först! Jag måste lära mig att säga NEJ TACK utan att mitt hjärta snörper ihop sig och tårarna fyller mina ögon! 😦
…men hur gör man?
När min yngsta dotter D, var liten och gick på dagis, hävdade hon alltid med bestämdhet medan hon stampade med ena foten: ” Vill man så vill man, vill man inte så vill man inte!” Tänk om det vore så enkelt!!?