…eller, ”Det är tur att man inte har tummen mitt i handen”!
Usch, vilket jobbigt möte vi hade med hantverkarna igår!! Visst, de höll med om att vissa mosaikplattor inte satt så bra men de kunde man knacka bort litet försiktigt och rätta till. Vilket skämt! 🙄 Hela köket gick ju i vågor…
Till slut kom vi överens att de skulle ta sina verktyg och gå. Arbetsledaren var övertygad om att vi försökte luras. Att vi bara inte hade lust att betala för det jobb som var utfört… Eller hur?! 👿 För att överbevisa honom, ställde vi oss och hackade ner alla plattorna igår kväll. Sedan messade vi foton på vårt rivningsarbete till honom. Då fick vi faktiskt ett erkännande tillbaka:
”Jag är ledsen. Lycka till!”
Själv har jag gråtit hur mycket som helst över mitt nya kök! 😥 Larvigt kanske att ta så illa vid sig (men det är typiskt mig)?! Att renovera ett kök innebär stora pengar och sedan ska man leva med sina val i säkert 10 år och då vill inte jag gå in i ”lustiga huset och bli sjösjuk” varenda dag.
Just nu hatar vi allt vad mosaik heter. Det får bli något helt annat kakel på väggarna framöver. Fast nu tar vi paus från kökseländet och hoppas hitta någon fantastisk plattsättare som kan tänka sig att rädda vår kök!
Tills dess använder vi vår energi till något mycket mer positivt. Igår fick vi nämligen nycklarna till Landet med stort L för nu är vi ägare till det fina gröna husen på Jordgubbsstigen och i helgen går första flyttlasset!
