Som tjej, har de flesta av oss haft åtminstone en ”Bästis” när vi passerat 45+. Allt eftersom jag växte upp och livet förändrades har jag haft glädjen att träffa och få nya bästisar. Alla har de varit härliga och goa tjejer som berikat mitt liv! Dessutom har jag en helt otrolig tur för jag har förmånen att än idag ha de flesta i min närmaste bekantskapskrets! 🙂
Något som man aldrig kan få för många av är just fina och goda vänner! ❤
Det är först i vuxen ålder som jag haft samma fantastiska bästa vän i alla år. Vackraste K lärde jag känna 1989 och vi har varit bästa vänner sedan dess. Tänk, vi har skrattat och gråtit tillsammans nästan halva livet! ❤
Min allra första ”Bästis” var en helt underbart gullig liten tjej – sötaste N. Vi var som systrar som ingen kunde dela på tills jag började på högstadiet – 1978 då vi gled isär för att vi gick i olika skolor. Vi har alltid varit vänner men det är inte förrän nu alldeles nyligen som vi verkligen har hittat tillbaka till varandra igen. Det är jag så oerhört glad och tacksam över! ❤
Här om kvällen besökte vi så mina föräldrar tillsammans. Hon var ju som ännu en dotter i huset under nästan hela 70-talet. Det var nostalgi på hög nivå! Obetalbart och bara så fantastiskt mysigt! ❤
Min Pappa hade kvällen till ära skannat in en hög med diabilder från den tiden när vi umgicks som mest. Det finns inte mycket som slår att titta på gamla foton och minnas tillsammans allt man gjort och så mycket roligt man har haft! Alla fotografier i det här inlägget är på mig och sötaste N genom åren.