Det är märkligt det här nya med min starka vilja och behovet att röra på mig! Jag har alltid varit ganska lat. Det här med motion och träning har liksom inte riktigt varit min grej… 🙂 Jag tycker inte om saker som är jobbiga och tar emot. Jag gillar inte heller att svettas. Framför allt så har jag inte alls förstått när folk säger att de älskar att ta ut sig. Jag har helt enkelt haft svårt att hitta motivationen men finaste G har gott inflytande och han har hjälpt mig finna den! Dessutom så upplever jag för första gången känslan över hur skönt det känns när man halvdöd äntligen tar sig i mål efter en mil i spåret! 😀
Min euforia över detta, för mig nya sättet att motionera känns nästan litet overklig men väldigt bra! Jag vågar liksom inte riktigt tro på att det ska hålla i sig! Därav detta inlägg.
Jag har nämligen väldigt svårt med att fara med osanning. Det får mig att må dåligt! Jag tycker såå illa om människor som ljuger och för varandra bakom ljuset! 😦 Jag VILL kunna tro på mina medmänniskor och väljer nästan alltid att vara godtrogen! Det gör att jag har blivit sårad och ledsen många gånger… men med naiv envishet håller jag fast vid att folk är ärliga, vill väl och går att tro på! Korkat?! Ja, kanske… men det får mig att komma upp ur sängen om morgnarna. Annars hade jag nog helst bara dragit täcket över huvudet…
Så… om jag nu skriver ett blogginlägg om hur jag kämpar mig runt i motionsspåren, skuttandes en mil, litet fortare än i snabb promenadtakt, så innebär det att jag har lovat er läsare det! Och då måste jag ju hålla det! Åtminstone en eller 2 gånger i veckan… 😉