Min blogg ger mig så oerhört mycket! Den speciella glädje jag känner när en ny läsare ger sig till känna genom att lämna en kommentar. Gulliga meddelanden och hejarop från mina återkommande bloggvänner och kommentarer som vittnar om att jag lyckats inspirera, värmer verkligen mitt hjärta. Att ha en egen kanal genom vilken jag faktiskt lyckas inspirera med mina tips, tankar och idéer till olika projekt/pyssel är helt fantastiskt! Att som känslomänniska dessutom få skriva av sig om allt det som rör sig inom mig, gör mig så gott! En sorts dagbok varvad med allt sådant som jag brinner för och som gör min vardag färgglad – kläder, inredning, DIY, hälsa och resor. Det är nästan som någon sorts terapi! 😀
Genom åren har jag både upplevt och fått höra att jag är en för godtrogen och litet väl naiv person. ”Tänk dig för! Lämna inte ut dig! Var litet mer på din vakt! Var misstänksam!” är några av de råd jag har fått av mina vänner i all välmening. Det är säkert alla mycket bra råd men jag har inte lyckats ta dem till mig! Jag är godtrogen därför att jag VILL tro gott om mina medmänniskor.
Jag har valt att tro att man genom att vara snäll, omtänksam och empatisk vinner i längden. Det är viktigt för mig att det ska vara så! Jag står inte ut med tanken på, att det skulle kunna vara de egoistiska, manipulerande och arroganta männsikorna, de utan skrupler och samvete som kommer att ”hamna i himlen”. De som anser att de har rätt att bete sig hur som helst så länge det gagnar just dem. De som är elaka, ljuger och bedrar… 😥
KARMA is the name of the game – det är min övertygelse – what goes around comes around!
I min oerhört romantiserande värld, kommer jag aldrig att ge upp kärleken! Jag lever för just den! Utan kärlek vore jag intet…
När det kommer till kärlek ger jag aldrig upp! Jag kommer att fortsätta att skriva om den härliga bubblande känslan som gör mig så fylld av lycka och glädje. Jag kommer fortsätta att skriva om hur underbart det är att ha hittat just den person som kompletterar mig och har fått mig att känna att jag till slut har hittat hem.
En stor del av mitt liv har gått åt till att hitta just min Himmelspusselbit. Jag har på vägen blivit både älskad, lurad och bedragen. Men hade jag inte blivit det och gått igenom just det, så hade jag kanske inte sett finaste G för den han idag är för mig! Allt det som vi har i vårt bagage (bra som dåligt,) har gjort oss till de 2 individer vi är idag. Hade vi träffats för 5 år sedan istället för, för 2 1/2 år sedan, hade vi inte alls passat i varandras livspussel och definitivt inte varit den där allra sista Himmelspusselbiten för varandra, som vi båda saknat…
PS. Bildcollaget ovan på mig och finaste G, är foton tagna på Panormos, en fin liten strand på den grekiska ön Skopelos, där vi semestrade i september förra året. Fler bilder från Sporaderna (Skiathos och Skopelos) som är ett helt fantastiskt semesterparadis, finns i Mitt Galleri. Där finns även länkar till den resedagbok jag då skrev.
Usch, ibland får jag så dåligt samvete för att jag inte räcker till! Så här i maj/juni är det ofta så många måsten! Alldeles för många! De flesta av dem är egentligen glädjefyllda om de damp ner en och en litet jämnt fördelat över året men när de alla kommer i klump blir jag litet lätt panikslagen. Jag vill ju vara delaktig i allt! Jag vill inte göra någon besviken!
BautaWitch 