Jag passerade nyss 500.000 besök här i bloggen!!!
Det här är helt galet! Idag har BautaWitch.se, min blogg passerat 500.000 besök (efter drygt 1 och 3/4 år) och jag är rörd till tårar för att just DU är en av dem som tittar in här ibland!
Du som känner mig, vet att det där med tårar inte bara är snack. Är man HSP – a higher sensitive person, så känns denna glädje så underbart härligt i hjärtat att tårarna rinner samtidigt som jag gör min ”Happy Dance”!
Och just nu, så tror jag faktiskt att den som inte är oerhört känslosam – HSP, hade gått miste om något… 😉
Idag har vi en sådan där efterlängtad och underbar ledig fredag! En av få semesterdagar denna sommar. Vi åkte ner till Landet direkt efter jobbet igår. Vet ni vad Finaste G överraskade mig med? Han hade gjort en spellista på Spotify med BARA Åsa-musik. En mix av alla de senaste låtarna som spelas på The Voice, Rihanna, Chris Brown, Bruno Mars och all världens pojkband. Så omtänksamt och romantiskt att jag blev tårögd! Jag har sagt det förr – jag har världens bästa pojkvän! ❤
Jag har gått runt med en förkylning med äcklig hosta i 3 veckor nu. Den är värsta energitjuven och har gjort mig orkeslös och faktiskt litet nere. Det som jag i vanliga fall skulle klara av med en klackspark kan kännas hur motigt som helst. Så jag gick äntligen till vårdcentralen för att få en vettig hostmedicin och ta sänkan för att se om jag har en infektion i kroppen. Läkaren konstaterade att jag hade akut bronkit och skrev bl a ut Cocillana.
Efter läkarbesöket satt jag hemma och jobbade på eftermiddagen och tog då en första dos. Den gjorde mig mycket riktigt litet småberusad. Att köra bil hade t ex inte varit en bra idé. När det så blev dags att lägga mig, vilket blev ganska sent tog jag en större dos. Det dröjde kanske en halvtimme och sen fick jag jordens kramper i mellangärdet. Jag kände igen dem direkt! År 2000 opererades jag för akut gallsten och de tog bort min gallblåsa. De smärtor som jag upplevde innan dess, kommer jag aldrig att glömma… 😥
Jag låg på mattan i hallen och vred mig som en orm. Jag hyperventilerade medan tårarna rann och jag kved av smärta. Man vet inte vart man ska ta vägen. Det gör så fruktansvärt ont!
Usch, ibland får jag så dåligt samvete för att jag inte räcker till! Så här i maj/juni är det ofta så många måsten! Alldeles för många! De flesta av dem är egentligen glädjefyllda om de damp ner en och en litet jämnt fördelat över året men när de alla kommer i klump blir jag litet lätt panikslagen. Jag vill ju vara delaktig i allt! Jag vill inte göra någon besviken!
BautaWitch 