22 mil promenerade jag under aprilmånad. 22 mil!! G och jag började seriöst med vårt promenerande här i våras och då bestämde jag mig för att gå 5 mil i veckan. Och det har jag gjort! Yeah! 😀
I alla år har jag nojat över min vikt! Jag har hakat upp mig på en siffra. (Samma siffra i ca 30 år nu…) Men även när jag landat på den, så har jag ändå varit missnöjd. Jag har nämligen aldrig en helt platt mage! Trots att jag vet att det enda som möjligen skulle kunna hjälpa emot det, är en herrans massa situps, så har jag hellre svultit mig en vecka eller två. Allt som då hänt, är att jag i stället förstört min förbränning och att bröst och rumpa försvunnit allt mer! Inte snyggt! 😦 Litet figur och former vill jag ju ha!
Jag vet inte varför det är så svårt att vara nöjd med sig själv och acceptera hur man ser ut? Jag vet inte heller varför jag är så hård mot mig själv? Det viktiga är ju ändå att vara fin och vacker på insidan!!
Att ha G i mitt liv, som varje dag visar och säger, att jag för honom är helt fantastisk, gör det hela litet lättare! Han bryr sig inte ett dugg om jag väger ett par kilo mer än vanligt eller om jag inte färgar utväxten så snart några grå strån tittar fram…
Promenaderna har blivit en viktig del av vårt liv och något som vi ser fram emot. Jag inser att det kräver att jag äter ordentligt för att orka gå så långt som vi gör. Men jag måste tyvärr medge att jag tycker det är olustigt att vågen passerat 55 kg! Jag försöker övertyga mig själv om att det innebär att jag numera bara lägger på mig muskler…!
Mitt mål är att sluta stirra blint på vikt och istället hitta min ”trivselkropp”. Att våga vara nöjd och välmående, även om det innebär en storlek större…
Litet sundare tänk, helt enkelt…! 🙂