Hur underbart är det inte att springa när vädret är fint! I lördags hade vi ju åtminstone en fin förmiddag och trots att vi skulle ha gäster på kvällen och att jag lovat finaste G att i alla fall börja städa innan han kom hem från sin konferens vid ett-tiden, så knöt jag på mig skorna och stack ut på en runda…
Det är inte längre roligt att springa i Ursvik pga allt regn. Spåren är bitvis så leriga och blöta att det inte ens går att springa. Plus att skorna blir fyllda med vatten och helt förstörda. Mina fina! 😦
Så istället har jag börjat springa en runda här hemma i Solna som bl a går längs mitt älskade Huvudsta Strand. Den är på ca 6,5 km, vilket kanske egentligen är mer lämpligt för mig än en mil. Åtminstone när man vill känna sig riktigt duktig och springa precis hela vägen runt. Det är dock en stor skillnad och det är att jag ju nu springer på asfalt. Det är helt nytt för mig så plötsligt är träningsvärken tillbaka. Jag har ont i hela kroppen men träningsvärk är på något vis ett skönt ont, för att man vet att man åstadkommit något bra! 😀