Här är det högt och lågt i tak min sann…! Från hårmascara till mammografi. Men det är ju så livet är! Vissa dagar seglar man bekymmerslöst igenom. Andra dagar, är man med om mer allvarliga och litet jobbigare saker.
Idag är jag kallad till mammografi på Radiumhemmet, på KS. Det är bara en ”vanlig rutinkontroll” – en sådan som man blir kallad till vartannat år ungefär, men ändå så känns det allt bra tungt! Hu! Man springer inte dit med hoppsasteg precis…
Jag har vid tidigare tillfällen i livet, upptäckt 2 knölar i mina bröst. Det är inte svårt att erinra sig känslan och oron man hade inom sig då. Innan man fick komma på mammografi och undersökning. Jag har haft tur! Båda mina knölar var godartade – de var fettknölar som tillfälligt växt sig stora.
Jag tänker också på en av mina bästa vänner på gymnasiet. Hon gick bort redan -94, inte ens 30 år gammal. Om hon blivit kallad till mammografi så hade man kanske upptäckt hennes bröstcancer i tid. Då hade den inte spridit sig till levern…
Jag ska försöka ta några hoppsasteg i alla fall! För att jag bor i ett land, där vi kvinnor blir kallade till mammografi. I ett land där man oftast upptäcker eventuell cancer i tid och räddar liv!