Jag är ledsen att jag inte skrivit något i bloggen på så länge! 😳
Vad som kan vara bra att veta är att trots att jag kanske inte alltid skriver så frekvent här i själva bloggen så delar jag tips och foton på BautaWitch Facebooksida och även på Instagram, @BautaWitch i stort sett varje dag! Så följ mig gärna där också! 😍
Vi har haft några så otroligt hektiska veckor med vårt 1-års jubileum i Webbshoppen, BautaWitch.com och sedan vår första mässa i helgen som var, att tiden helt enkelt inte har räckt till! Inte har jag hunnit virka en endaste maska heller… Så jag har stor virkabstinens! 😔
Men vad roligt vi har haft, jag och Finaste G! Vi har packat ordrar till halv 2 om nätterna… Hela 297 beställningar kom in under vår jubileumsvecka! Det plingade till i min dator mest hela tiden kändes det som! Ur mig bubblade det vid varje tillfälle, ett lyckligt skratt! 😃
Tack till alla gulliga och underbara kunder som var med och firade tillsammans med oss!
Hoppas du tyckte det var roligt att få prova Hoooked Zpagetti (en baby cone följde med alla leveranser under veckan!)! Om du inte vet vad du ska göra med det så kan jag tipsa om mina hjärtformade underlägg!
Vi fick även hämta vår nya fina BautaWitch-strajpade bil under jubileumsveckan – på själva födelsedagen, faktiskt! Snacka om lycka! Jag är stolt som en tupp när jag nu kör runt i den!
Himmelspusselbitar
Finaste G, min Himmelspusselbit och fantastiska sambo sålde sin Statoilmack den 23/4! Han har drivit bensinstationer både som egen och i bolagsdrift för Statoil i hela sitt liv men de senaste åren har han inte känt någon arbetsglädje. Anledningen till det är många. Men det finns ingen anledning för mig att rada upp dem här!
Det bästa med hans beslut är att vi fr o m nu både lever och jobbar sida vid sida! Många av er himlar nog med ögonen nu… 🙄 Det gjorde nämligen jag också när vi först träffades för 4 1/2 år sedan och jag för första gången träffade flera av hans vänner och kollegor inom Statoil på ett konvent på Teneriffa. Nästan alla som var där som mackägare hade med sig sina fruar och inte bara för att de var deras fruar, utan för att frun också jobbade på macken, i kassan på deltid eller som personalansvarig. Mina tankar var: ”Herregud, varför har hon inte skaffat sig en egen karriär”? ”Varför är inte hennes karriär lika viktig”? ”Vad pratar de om när de väl kommer hem”? ”Hur orkar man spendera dygnets alla timmar med en och samma människa?”
Well, well, jag har sannerligen fått äta upp mina ord! 😳 För nu har jag också träffat någon som jag älskar att vara tillsammans med 24 timmar per dygn, 7 dagar i veckan och som jag faktiskt aldrig tröttnar på! Någon som jag kan dela allt med och som otroligt nog aldrig tycks blir trött på mig, utan tvärtom bara stöttar och älskar mig, trots att jag själv inser att jag nog ofta kan vara oerhört ”påfrestande”!
Jag är en sådan otrolig känslomänniska (HSP* – som jag har skrivit mycket om tidigare) att jag blir jobbig för den jag lever tillsammans med! Mitt humör svänger hela tiden och jag tar åt mig av minsta lilla! Mina tårar rinner flera gånger per dag, både av glädje, ilska och sorg… Jag har svårt att ta åt mig av positiv kritik och negativ får mig att älta varför i timmar! Jag känner av känslostämningar i alla forum och det är nog egentligen bara i Finaste G’s sällskap som jag har lärt mig och vågar koppla av helt och fullt… I alla andra relationer försöker jag hela tiden kompensera – se till att ingen exploderar, ingen får blir ledsen, alla ska ha trevligt, det får inte bli tyst, ingen ska känna sig besvärad. Man blir helt slut!
*HSP = När man som jag är känslig intill hudlöshetens gräns, med ett sinne som registrerar och tar in precis alla nyanser, som reagerar kraftfullt på stimulans och med en hjärna som är programmerad för att bearbeta alla intryck på en djupare nivå än de flesta.
Finaste G har dessutom de sidor som jag saknar, när det gäller att driva vårt företag! Vi kommer verkligen komplettera varandra! Han är så mycket mer effektiv än vad jag är! Han har organisationsförmåga, styr upp saker snabbt, han har jobbat med inköp, lageromsättningshastighet, ekonomi och bokföring i alla år och tycker sådant är kul! (Jösses! 😜 ). Och du känner ju mig vid det här laget – jag är den kreativa, med ett huvud fullt av inspiration och idéer. Jag är super noggrann och sjukt petig! Allt måste vara perfekt! Och jag mår riktigt dåligt när jag måste göra saker som jag inte förstår eller inte har fallenhet för! Då blir jag irriterad, obstinat och agerar som en liten fräsande katt…
Så bli nu inte förvånade om Finaste G svarar på ditt mail när det handlar om leveransbesked, fakturor osv. Jag kommer istället få mer tid till att t ex ta fram färgförslag och skicka foton till dig på vad som passar i färg till din tapet eller soffan. Framför allt frigör det viktig tid till att skapa nya mönster/designer!
Mässan vi var med på, var en liten lokal företagarmässa här i Björkvik. Björkvik är Södermanlands Gnosjö. I området finns hela 90 företagare trots att det är en mycket litet landsbygd med bara ca 900 fastboende. Vi var ca 40 företag som ställde ut och det kom ca 600 besökare!
För vår del, var det väldigt spännande eftersom det var vår allra första mässa och vi inte alls visste vad som förväntades eller hur vi skulle tas emot. Vi hade jätteroligt och gjorde många nya trevliga bekantskaper! 👍
Nog nu, för denna gång! Nu ska jag plocka fram virknålen – äntligen(!), så att jag snart kan dela ett nytt mönster med dig!
Jag har gått runt med en förkylning med äcklig hosta i 3 veckor nu. Den är värsta energitjuven och har gjort mig orkeslös och faktiskt litet nere. Det som jag i vanliga fall skulle klara av med en klackspark kan kännas hur motigt som helst. Så jag gick äntligen till vårdcentralen för att få en vettig hostmedicin och ta sänkan för att se om jag har en infektion i kroppen. Läkaren konstaterade att jag hade akut bronkit och skrev bl a ut Cocillana.
Efter läkarbesöket satt jag hemma och jobbade på eftermiddagen och tog då en första dos. Den gjorde mig mycket riktigt litet småberusad. Att köra bil hade t ex inte varit en bra idé. När det så blev dags att lägga mig, vilket blev ganska sent tog jag en större dos. Det dröjde kanske en halvtimme och sen fick jag jordens kramper i mellangärdet. Jag kände igen dem direkt! År 2000 opererades jag för akut gallsten och de tog bort min gallblåsa. De smärtor som jag upplevde innan dess, kommer jag aldrig att glömma… 😥
Jag låg på mattan i hallen och vred mig som en orm. Jag hyperventilerade medan tårarna rann och jag kved av smärta. Man vet inte vart man ska ta vägen. Det gör så fruktansvärt ont!
En av mina allra närmaste väninnor fyller 50 idag! Ett fyrfaldigt ”HURRA(!)” för härligaste och omtänksammaste H! 😆
Så var det ju Morsdag igår. Det måste också firas! Jag och finaste G satte oss i bilen och åkte först ut till Vällingby för att lämna en blomma till min Mamma och sedan till Tullinge för att lämna en till min svärmor.
BautaWitch 