Du är antagligen redan trött på mig och min ångest över det här med att jag i slutet av sommaren hoppas springa Tjejmilen på en timme! Jag kommer dock att fortsätta ta upp mina sk framsteg med min träning ändå tills det är dags… Jag behöver få skriva om det här i bloggen för att motivera mig att verkligen genomföra det hela! När det kommer till motion och träning är jag av min familj och vänner, INTE känd för att vara i framkant…!
Jag är tjejen som alltid hatat att bli svettig och som gjort allt för att slippa att ta ut mig eller vara med på idrottsdagar i skolan men som förra sommaren till allas överraskning blev totalt omvänd. Finaste G har gott inflytande på mig och han lurade med mig i springspåret och fick mig helt oväntat lyrisk över att springa.
Att sedan inte ha sprungit någonting under vinterhalvåret har verkligen straffat sig för min kondition och min glädje över att springa har varit helt försvunnen! Hemskt! 😥
Jag kände mig så dålig att jag inte lät G följa med mig ut på mina första rundor. Jag skämdes över hur trött jag blev och hur lätt jag gav upp och började powerwalka istället för att springa… Jag stod inte ut med tanken på att han skulle komma med hurtiga kommentarer som ”Kom igen nu!” Jag vill ju inte gärna ge min Älskling en rak höger… 😉
Så tänkte jag om när vi kom till Landet – vi gör ju allting tillsammans och kanske är det just hans pepp som krävs för att jag inte ska välja att börja gå när det kommer en uppförsbacke som ser litet brant ut…
Det gav resultat för igår morse när vi sprang min 6:e 5K för i år så sprang/joggade jag hela vägen runt – alla 5 km utan att promenera ett enda steg oavsett uppförsbackar. Det gick kanske inte så fort (faktiskt väldigt sakta) men jag gjorde det! Och det har ALDRIG hänt förrut! 😆
Oavsett om du gillar att springa eller inte, så stick ut i naturen. Det är så oerhört vackert just nu när marken är är täckt av vitsippor!