Förra sommaren hände det något som jag aldrig någonsin hade kunnat tro! Finaste G fick mig nyfiken på att börja springa. Det häftigaste med det var att jag genuint tyckte om det för det fick mig att må så bra! Det var en oerhörd kick att känna att jag fixar ju det här! Det var en rejäl boost för självkänslan! 😆
Det hela började med att jag hängde med G till Ursviksspåren. Medan han sprang sin mil var min tanke att powerwalka samma sträcka. När jag så gick där i skogen och tänkte på att han stackarn skulle få stå och vänta bra länge på mig eller springa tillbaka en lång sträcka för att möta mig, började jag småspringa i nedförsbackarna.
Den gången skuttade jag runt milen på drygt 1 1/2 timme. Nästa gång vi åkte dit, provade jag att även springa vissa raksträckor och sen blev det mer och mer för varje gång. Plötsligt var det spännande att se om jag kunde slå den tid jag hade senast.
Innan det så började bli höst, för lerigt och halt att springa i Ursvik tog jag mig runt 1 mil på 1.09 som bäst! Men det är ju inte bara konditionen som blir bättre. Man håller vikten(!), sover bättre, får mer energi och för själen är det som balsam. Se mitt inlägg: ”Ett unikum i motionsspåret”
Min fina G får ont i sina knän av att springa på asfalt så han lade av när Ursvik blev till lervälling. Själv hann jag med att springa ensam några rundor längs Huvudsta Strand, innan höstmörkret omfamnade oss. Jag har inga problem med asfalt men jag klarar inte av att springa själv när det är mörkt. Jag är alldeles för mörkrädd. 😯
Jag kan heller inte motivera mig själv att springa på ett löpband på gymmet. Ve och fasa! Så jag har legat av mig! Det är bara att erkänna! Och inte bara konditionsmässigt – utan jeansen känns allt litet trånga också… 😥 Jag försöker äta nyttigt sedan årsskiftet, dvs mycket grönsaker och så litet bröd, pasta och socker som möjligt men jag är inte stenhård mot mig själv! Livet blir så himla tråkigt då! 🙄
Jag behöver liksom förra våren ett motionsmål (då var det att promenera 50 mil på 2 månader – vilket jag gjorde! 😀 ) för att komma igång igen! Så snart is och snö försvunnit från våra vägar och det blir ljust litet tidigare på morgonen eller när kvällarna blir längre och inte tar slut redan på eftermiddagen… Då jäklar!
Det härliga är att det går ganska snabbt nu för dagarna att bli längre. Solen visar sig t ex 30 minuter längre idag än vad den gjorde för en vecka sedan! 🙂
I år är mitt mål att springa Tjejmilen den 7 september och det på tid! Jag anmälde mig till en av de grupper (nr 8) som tar sig runt på 65 minuter. Fast jag har gett mig f…n på att klara det på under timmen! Dvs OM det finns utrymme att verkligen springa och man inte krockar med alla sina medsystrar.
Jag hoppas kunna inspirera dig också till att springa Tjejmilen! Jag menar – kan jag, så kan du! Det vore så mycket roligare om vi var flera som peppar varandra och springer tillsammans den 7 september!
The more, the merrier!
✿ BautaWitch ✿ Åsa Bautovic ✿
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Vi var till Katrineholm för första gången i Kristihimmelsfärdshelgen. Det är ingen stor stad. Kul är dock att de har ett gäng klädbutiker som inte finns i Stockholm. Även om de stora klädkedjorna också hittat dit så fanns det dessutom några litet mer unika butiker. Skoaffären hette t ex Åkes Skor istället för Scorett eller Nilssons…
BautaWitch 