Idag har jag haft en sådan där morgon som gör att man funderar över om man inte borde sitta alldeles stilla på soffan tills det är dags att gå och lägga sig igen… Jag skrattar åt mig själv här hemma i min ensamhet och katten tittar på mig och undrar vad det är frågan om.
Hör här! Jag går upp och sätter på kaffebryggaren direkt. Jag sätter mig vid datorn i köket med ryggen mot den. Jag kollar igenom de tipsmail om jobb som kommer från arbetsförmedlingen och de rekryteringsfirmor som jag har registrerat min CV hos. (Detta är min stadiga morgonrutin.)
Jag hör hur kaffebryggaren puttrar. Men vad konstigt den låter? Jag vänder mig om och ser hur det rinner kaffe ur bryggaren, ner på bänken där min iPhone nu ligger 2 cm ifrån en jättepöl av kaffe.
Kaffet har börjat rinna ner längs lådfronterna och ner på golvet. Jag har glömt att ställa termoskannan i bryggaren! Hela botten i översta lådan är kaffetäckt och sakerna vi har där simmar omkring…
Precis då, börjar min tvättid i tvättstugan där jag vet att en av 3 tvättmaskiner är trasig. Det är inte är lätt att hinna tvätta allt och få det torrt på de 3 timmar jag har på mig. Så, borde jag städa först eller gå ner i tvättstugan och stoppa i min tvätt?
Jag väljer att städa först vilket gör att jag är oerhört stressad när jag väl kommer ner i tvättstugan. Jag häller i tvättmedel och sätter på de 2 maskinerna. Då upptäcker jag att jag bara har stoppat i tvätt i den ena! Så en maskin tvättar helt utan tvätt! 😯
Efter litet om och men lyckas jag få den att stanna, tömmer den på vatten och ordnar upp det hela.
Väl uppe i lägenheten sätter jag på kaffet på nytt och återgår till mina mail. När kaffet är klart häller jag upp det i min mugg, öppnar kylskåpet, sträcker mig efter mjölken och häller i JOUICE i mitt kaffe!! 🙄
Som tjej, har de flesta av oss haft åtminstone en ”Bästis” när vi passerat 45+. Allt eftersom jag växte upp och livet förändrades har jag haft glädjen att träffa och få nya bästisar. Alla har de varit härliga och goa tjejer som berikat mitt liv! Dessutom har jag en helt otrolig tur för jag har förmånen att än idag ha de flesta i min närmaste bekantskapskrets! 🙂
Min allra första ”Bästis” var en helt underbart gullig liten tjej – sötaste N. Vi var som systrar som ingen kunde dela på tills jag började på högstadiet – 1978 då vi gled isär för att vi gick i olika skolor. Vi har alltid varit vänner men det är inte förrän nu alldeles nyligen som vi verkligen har hittat tillbaka till varandra igen. Det är jag så oerhört glad och tacksam över! ❤
N’s man älskar en mörk och skummig öl och drar snuskiga skämt så att jag rodnar generat samtidigt som vi alla skrattar hysteriskt.
BautaWitch 