Jag har under april och maj promenerat totalt 50 mil! 50 mil!? Va, jag?? Shit, det hade jag aldrig trott om mig själv! Den prestationen är jag mäkta stolt över! 😀
Jag som aldrig tyckt det varit roligt att utöva sport. Jag tyckte rent ut sagt illa om gymnastiken i skolan. Jag är livrädd för plintar och jag kommer inte alls överens med bollar. Jag brukar kalla mig för bollallergiker…
Ibland har jag fått något ryck och faktiskt tyckt att det varit litet småkul när det har handlat om något ”dansrelaterat” pass på gymmet eller som när jag och en väninna körde linedance under ett år. Jag gillar egentligen inte att bli svettig, inte heller att få andnöd eller ens bli anfådd… Det där när folk säger att de älskar att ta ut sig, har jag aldrig förstått! Är de dumma i huvudet? 😉
Så jag gläds oerhört över att ha hittat min grej – för att man bör röra på sig på ett eller annat sett har jag insett. Hur ska man annars hålla vikten? 😉 Dessutom mår man ju så mycket bättre och sover gott om nätterna!
Det har inte ens känts jobbigt för vi har så himla trevligt när vi promenerar, jag och G ♥. Vi hinner prata i timmar med varandra och samtalsämnena tycks aldrig sina. På helgerna ser vi dessutom till att göra det till heldagsutflykter med flera stopp på både fik och uteserveringar. Vad kan vara mysigare en det!?
Mitt mål, som jag satte upp för 2 månader sedan är 5 mil i veckan. G har varit ännu tuffare mot sig själv. Han satte sitt för ca 3 månader sedan och det är 1 mil om dagen i 100 dagar. Han är av den där märkliga sorten som gillar att ta ut sig själv, så han är ibland ute och springer i spåren. Det får han dock göra på egen hand… 😉 Nu är det inte många dagar kvar innan han springer i mål!
I synnerhet när vi hämtat hem allas vår Findus Zlatan igen. Ett hem utan en katt är ju bara ett hus eller i vårt fall, en lägenhet… 🙂
BautaWitch 